Gris på markalyckan igen

En vacker försommarkväll i skymningen. Vi vandrar hemåt, min man och jag. Han går före och drar pulkan med ett nyskjutet vildsvin. Jag traskar efter och njuter av ögonblicket.

Vi åkte ut till varsitt jakttorn några timmar tidigare. Mest för att det var så länge sen vi satt i skogen en kväll och upplevde naturen på det där vilsamma sättet.
När en sitter där och låter tankarna gå
lyssnar på fågelsången
ser vinden dra som vågor genom fältets grönska
får sällskap en stund av en hare
ser ned nedåtgående solen färga tallarnas stammar rödare än vanligt
känner kvällsbrisen tillta en stund innan det stillnar av igen

Jag hade inga stora förhoppningar om att skjuta, tänkte mest att jag ville sitta där.
Men sen knäppte det på andra sidan vägen. Konstigt ljud. Och det höll på en liten stund. Jag tittade åt det hållet. Plötsligt kommer det upp en liten gris på vägen och går över, och så en till och en till. Flera ungefär lika stora och inga kultingar så jag tänker att det kanske är det där "tonårsgänget" som jag skjutit några grisar ur.
Jag släpper vägen ur sikte för att ta på mig hörselkåporna och lägga upp bössan i läge. Räknar med att grisarna kommer att gå ut på udden för att gå ner på fältet framför mitt torn. Och det stämmer som vanligt. Men lite förvånande upptäcker jag att de inte går ut längst bort på udden utan halvvägs ungefär. Den första kliver över stenmuren och nerför slänten och de andra är på väg efter. Men den första försvinner helt i gräset. Jag var inte beredd på att det var så högt att det skymmer den helt. Inser direkt att ska jag kunna skjuta så är det medan de är på väg ner. Siktar på gris nummer två. Läget är inte HELT perfekt, men nästan. Jag låter skottet gå. Och ser sen bara fem eller sex par öron försvinna genom fältet bort mot den skyddande skogen.

Klättrar ur tornet och går bort till skottplatsen: blod men ingen gris. Kollar runt lite, men gräset är högt och en gris kan ligga var som helst. Ber Jonas komma och hjälpa till och tillsammans börjar vi gå över fältet. Jag följer ett spår som är ganska stort. Snart ser jag blod som visar att det är rätt spår. Meter efter meter över fältet. Bössan redo, Sinnena på helspänn. Mer och mer blod och ett allt bredare och djupare spår. Efter bortåt hundra meter, inte långt från skogsbrynet ligger den. Allt gick bra även denna kväll. Sänder en tacksamhetens tanke till vår Herre som gett mig kvällen och upplevelsen.