Plötsligt idag blev jag varse att människor i min närhet beklagade sig och gnällde om det ena eller det andra. Jag kände ett stort behov av att slippa gnäll och istället få ett positivt möte så när jag satte mig bland kollegorna på fikarasten började jag med "Kan vi inte prata om nåt trevligt?!" Och det gjorde vi minsann. Jag lämnade fikarummet en stund senare med leende i hjärtat och minnen av både skratt och samtal av mer neutral art. Vi hade inte gnällt. Tack goda kollegor för en trivsam stund.
I höstas var det en morgon som första kontakten på jobbet var en person som stod och svor framför kaffemaskinen. Morgonen efter mötte jag en annan person som log och hälsade med "Välkommen till en ny dag i paradiset!" Vilken skillnad det var att börja jobba dessa två dagar. Tänk var mycket vi påverkar varandra.
Jag menar inte att allt måste vara glättigt och skojigt. Ibland behöver vi få gnälla av oss och "spy" en stund. Det är fortfarande viktigt att få vara ledsen eller att klaga. Men det får inte vara det enda vi gör. Det får inte vara det enda vi ger varann.
Så min uppmaning till dig och mig är att ställa frågan
"Hur vill jag bemöta människor idag? Hur vill jag att min närvaro ska påverka dem?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar