Förra gången vi var vid raukområdet Digershuvud på västra Fårö var det sommar men det blåste väldigt kraftigt och ganska kallt. Den här gången var det höst och grått över havet men kav lugnt. Nästan overkligt lugnt för att vara vid öppet hav. Inte en vindpust, knappt ens en krusning på vattnet. Och alldeles tyst. Mycket märklig och mäktig upplevelse.
Raukarna stod där oberörda. Brydde sig varken om vind eller stiltje. Och inte heller om diset som gjorde horisontens konturer suddiga, eller om fåglarna som flög på låg höjd över vattnet. Och inte brydde de sig om att vi gick omkring där en stund, tittade och fotade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar