En till mig närstående person mötte idag en läkare som var både professionell, kunnig och förstående. Äntligen - efter år av symptom - erbjöds behandling utan att min frände behövde argumentera för sin sak. Läkaren lyssnade, läste journalen, satte ord på diagnosen och ordinerade behandling. Han konstaterade att hjälp finns att få, kanske behövs livslång medicinering, men medicinen hjälper.
Jag känner hur hoppet tänds, hoppet om att fränden får må bättre och gå friskare dagar tillmötes. Läkarbesöket innebar också en befrielse: Kampen måste inte längre kämpas hela tiden. Det går att finna vila.
Himlen välver sig blå och klar högt, högt över den gnistrande vita snön. Ljuset letar sig in överallt. Både bokstavligen och bildligt.
Tack gode Gud!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar