Mors dag

Frukost mitt emot en annan mamma, tillika en god vän, tillsammans med våra män och hennes dotter.
Kärleksfull sms-hälsning från en av sönerna gjorde mig tårögt lycklig.
Tre timmars bilresa genom ett försommarvackert sydsverige.
Hissad flagga.
En ny vacker klematis och mycket omsorg från min älskade Jonas.
Pionbukett från mamma.
Morsdagsmiddag på vår sköna uteplats ihop med mina föräldrar.
Förmånen att få ge min mamma både det ena och det andra idag. Inga stora, dyra saker. Men uppskattade.
Fått förmedla en hälsning och en bok till min pappa.
Två telefonsamtal och däremellan humorbild från dottern med kärlek både till mig och hennes mormor.
Småpyssel i trädgården.
En pelargon från en granne.
Lagom trött när kvällen kryper till sängs.
Lycklig.

Och sent på kvällen, när jag sov, kom ett sms från den tredje av mina barn. Mors dag blev komplett.

Vänner och blommor

Den här helgen tillbringar vi med vänner i Åkarp. Vi träffas inte så ofta och nu är glädjen stor och ömsesidig över en helg tillsammans.

Idag har vi varit på Malmö Garden Show och inspirerats av visningsträdgårdar och kollat in utbudet på marknaden. Några av oss passade på att klappa höns. På väg därifrån slank vi in på en trevlig och prisvärd fransk restaurang innan vi tog tåget tillbaka till Åkarp igen.

  

Nu har jag och dottern i huset spelat det nya memot (igen), läst några böcker och pratat lite med kaninerna i soffan. Nu sover hon i min famn. Jag skulle säkert kunna peta in en kudde och gå härifrån men sitter gärna kvar och passar på att njuta. Det är inte ofta jag har en varm, charmerande och ljuvlig treåring sovande i min famn.

Rhododendron

Vi har grannar vars trädgård närmast är att likna vid en rhododendron-park. De har många sorter i alla möjliga färger och med lite olika blomningstid. Den vanliga - lila - sorten har jag aldrig lärt mig gilla särskilt mycket. Men med alla färger som finns i deras trädgård tycker jag plötsligt om rhododendron.

Safari

Idag firade vi min 50-årsdag. Igen. Vi löste nämligen in ett presentkort jag fick och åkte på örn- och sälsafari i Västerviks skärgård. Och vi fick minsann se både havsörn, gråsäl och dessutom tordmule. Förutom dessa tre specialare bjöds vi på vacker natur, massor av olika fåglar, karga hällar, fiskeläge, fyrar, blommor och utsikt. Riktig kalasdag alltså.

Tordmule. Som små flygande pingviner

Kolonin blir större för varje år

Gråsäl som vilar på en sten

Lite nyfikna var sälarna

Havsörn

Ilsket uppvaktad av alla andra fåglar i närheten

Spårö båk, sedd från lotsutkiken på Idö

Akrobatisk svala

Öppnat skattkistan

Idag hade vi bara någon timme på oss för trädgårdspyssel och valde att öppna skattkistan och ösa fram en del av dess rikedomar.

Vecka efter vecka, året runt lägger vi matrester, kaffesump, ägg- och fruktskal mm i komposten och serverar därmed våra kompostmaskar en massa godsaker. När säsongen tillåter fyller vi på med gräsklipp, höstlöv mm och ibland sågspån eller bark. Den där komposten står där i trädgården och vi behöver inte göra något med den. Nästan alltid går det att fylla på mer i den, den blir liksom aldrig full. Tack vare våra hårt arbetande vänner maskarna som gör ett fantastiskt jobb med att bryta ner allt vi lägger i.

Och så nån gång om året öppnar vi den i botten. Där finns svart, näringsrik jord som vi gräver ur och använder när vi odlar. Och den är så stark att vi måste blanda den med dålig, mager jord för att det inte ska bli för mycket av det goda för växterna.

Idag var det detta vi valde att göra. Tre tunnor fulla med fantastisk mylla grävdes ut idag. I den jorden finns inga maskar kvar, den är färdig så de har lämnat den och håller sig på en högre nivå där det fortfarande finns köksavfall och restprodukter från trädgården att bryta ner. Jag känner mig rik. Och glad över att ha sånt "dunder" att mata plantorna med. Vårt avfall som vi bara slänger omarbetas av maskarna och blir en superprodukt för odling. Det är ett imponerande kretslopp!

Solvar. Version 2.0

Igår började jag solva min väv. På mitt "gamla" sätt: Jag satt inne i vävstolen för att nå varpen på skälstickorna som låg på bommen längst bak (och det är alltid trixigt att tränga sig förbi solven när en ska in och ut). Tänkte att det fanns ju ett sätt att solva och skeda i samma veva men kom inte på det.

Men hjärnan är ju en fantastisk skapelse. Inatt medan jag sov, sorterades informationen fram och serverades under dagen (i vaket tillstånd). Så ikväll ändrade jag en del saker och fortsatte solva. Men på ett bättre sätt.

Jag satte solven så nära slagbommen som möjligt och satte fast skeden "liggande" i den. Då kunde jag solva och skeda i samma veva. För att nå skälet la jag långa träribbor mellan den bakre bommen (kan den heta sträckbommen?) och slagbommen. På ribborna la jag skälstickorna, på lagom avstånd till solv och sked. För att inte riskera att något rasade ner sattes ribborna fast med tvingar och skälstickorna knöts fast.

Jag tog bort bröstbommen så jag kunde sitta nära och inte behöva sträcka mig så mycket. Och i och med att jag har slagbommen mellan mig och solven kan jag vila armarna lite på den och därmed avlasta axlarna.

Eftersom det är en ganska komplicerad rapport har jag ett behov av att dubbelkolla successivt så eventuella fel upptäcks innan jag kommit till slutet. Så jag räknade hur många varptrådar som går åt till varje rapport och knöt ihop dem lite. Dels kunde jag se om jag räknat rätt när jag varpade (det hade jag inte - det blir några trådar över) dels kan jag se att jag solvat rätt antal trådar i varje rapport. Jag kan ju fortfarande solva fel på andra sätt, men antalet kan inte bli fel i alla fall.

Eftersom jag jobbar med solv och sked på den plats de slutligen ska ha, behöver inget flyttas när det här momentet är klart. Under skeden samlar jag ihop trådarna i varje rapport och sätter ihop dem med en påsklämma. Trådarna hålls lagom spända och i rätt ordning. Allt är liksom klart att knyta fram när jag bara lyft in skeden på rätt plats i slagbommen.

Sen jag skrev det här har jag fått tipset att ta bort tygbommen för att kunna sitta bättre så det ska jag göra när jag fortsätter. Det är ju ändå några timmar jag ska sitta där.
Fick du några nya tips här? Har du några solvningstips att dela med dig av? Kommentera gärna.

Ribbor genom vävstolen så allt ligger stadigt

Allt (även jag) är redan på rätt ställe och behöver inte flyttas när jag är klar

Tvingar håller fast ribborna. Varptrådarna är hopknutna rapportvis för att upptäcka fel i tid

Solvade, skedade trådar hålls ihop med påsklämma

Min man skådespelaren

Tämligen otippat ingick Jonas i ensemblen när Månskensteatern satte upp Mordmysteriet på Pukeberg ikväll. Vi som fått en av de eftertraktade platserna serverades en suveränt god trerätters på restaurang Hos Oss. Mellan rätterna serverade teatersällskapet ett antal ledtrådar. Och vi runt borden fick resonera och fundera på vem som skulle kunna vara mördaren. Jag ska inte berätta något alls om det eftersom de kanske sätter upp teatern igen i höst. Men sällskapet vid mitt bord klurade ut det.

Våren har bråttom

Nu går det undan i naturen minsann! Inte en chans att man hinner med att uppleva allt.

I fredags såg jag ett träd som kanske var en blommande hägg, men trodde knappt det - det var för tidigt. Idag blommar häggarna överallt och syrenernas knoppar bekänner färg.

De ljuvliga rosa körsbärsträden är ett minne blott.

Björkarna har gått från skira, genomskinliga neongröna till fullstora blad och fallna hängen på rekordtid, man ser skillnaden dag för dag.

Spirean fyller min näsa med barndomsminnen när jag cyklar i villakvarteren.

Årets första gök hörde jag i väster härom morgonen.

Idag virvlade svalor över vattenytan i Kalmar hamn.

Kastanjen utanför kyrkan hade något enstaka vitt blomblad att visa upp i söndags kväll. Och idag står ljusen klara mot skyn.

Så här års borde man inte jobba. Man borde bara vara ute i naturen och förundras (allergiker kan få dispens;)

På hotell, på låtsas

I flera månader har vi pratat om att åka iväg nånstans en helg och bo på hotell. Men det har av olika anledningar inte blivit av.
Men nu - Kristi himmelsfärdshelgen - nu skulle det bli av.
Det var ju bara det att väderprognoserna lovade att det äntligen skulle bli varmt. Vem vill åka bil de första varma dagarna på året? Inte vi. Och kombinationen fint väder och lediga dagar lockade oss att få en massa gjort i trädgården både här och vid stugan.

Vi resonerade, och vägde argumenten fram och tillbaka.
Och så valde vi att skapa hotellkänsla hemma.

Kvällen började med att vi spa:ade i goda vänners bubbelpool.
Sen köpte vi med oss mat hem. Nybro har inga gastronomiska höjder att erbjuda, men kinamat dög bra åt oss.
Väl hemma korkade vi upp en flaska bubbel.
Sängen var nybäddad med svala lakan
Och på morgonen dukade vi upp en frukost med många saker att välja mellan. Och dessutom lite utspritt på olika bänkar och bord i köket så vi måste gå runt och plocka lite här och lite där. Sen satt vi vid matsalsbordet och åt, men wienerbröd och kaffe avnjöts utomhus.
Och istället för att börja jobba och fixa gav vi oss av på en cykelrunda i närområdet och njöt av naturen och våren.

Mycket nöjda med lösningen att gotta oss som på hotell men ändå få vara hemma.

Hemma i kyrkan

Just hemkommen från gudstjänst i vår kyrka - Equmeniakyrkan Nybro. Vilken glädje det är att ha en församling att höra hemma i. Att ha syskon att dela glädje och sorg med, och omsorg. Idag var en kör på besök så det blev mycket sång och musik. Och efteråt delade vi kyrkfika tillsammans med några av våra bästa vänner. Inte undra på att jag är uppfylld av en massa positivt nu ikväll. Fulltankad med energi och ķraft inför en ny arbetsvecka.

Försommar i stugan

Ett dygn har vi tillbringat i stugan i Sallanders hage. Gjort stugan redo för sommarsäsongen genom att städa av inne, räfsa och klippa ute, fixa uteplatsen mm. Men vi har också solat, fikat, promenerat, grillat, myst och gottat oss åt värme, grönskande natur och solglittrande sund.

Cykelutflykt

Jonas och jag cyklade en sväng idag. 1,5 mil genom våra jaktmarker i behagligt tempo och i ljuvligt försommarväder. Vi stannade till några gånger, dels för att kolla ett par ställen där det finns majs och tjärade stolpar och där vi hoppas kunna passa vildsvin så småningom. Dels vid Kjells lyckor bara för att det är så idylliskt och fint där. 

Den bortersta lyckan fick behålla sina hemligheter idag för vägen dit var så översvämmad. Vi bara såg den skimra ljusgrön där skogen öppnade sig. 

Så vi vände och cyklade tillbaka till den första. Granskogen är så majestätisk och vi människor så små (till och med Jonas som ju är ganska stor ser liten ut i jämförelse).

På den här bilden ser vi nästan ut som hurtbullar. Men skenet bedrar - vi hade en lugn och mycket behaglig cykeltur tillsammans. 

Måla med minnen

På begravningen häromdagen berättade en kvinna ungefär så här:

Jag ringde AM två veckor innan hon dog och vi pratade en stund. Jag frågade om hur hon bodde och hon sa att det var så fint. Hon beskrev att vid sängen fanns en vit vägg och det var så bra att den var vit. 
Varje morgon målade hon den i sin fantasi. Hon målade de vackraste minnena från sitt liv; resor, från när hon var barn, upplevelser och glädjeämnen. 
Varje kväll tvättade hon väggen ren igen och tackade Gud för allt gott hennes liv innehållit. 

Och jag tackar Gud för att jag fick lära känna henne, men också för att jag fick höra det här på hennes begravning. Vilken förebild i att glädjas över det man har (och har haft) och i att använda sina goda minnen.

Glädje och sorg

Denna dagen har inneburit så mycket:
Fem timmars bilkörning och fem timmars tågresa blev någon slags "inramning". Men det höll på att börja illa. Eller faktiskt. Det höll på att börja med att allt gick om intet.

Några minuter senare än planerat satte jag mig i bilen. Bara för att upptäcka att den inte startade. Min fordis! Som aldrig har svikit mig förr under de fem-sex år jag har haft den. Men idag. När jag skulle komma iväg i tid för att kunna köra i lugn och ro och hinna pausa och ändå hinna till begravningen i Västerås. Idag strejkade den. Var det för att den visste att om vi kom fram så skulle vi skiljas åt? För nu har jag ju köpt en ny bil och säljer forden till sonen O. Snabb koll på SJ:s hemsida informerade mig om att tåg inte var ett alternativ. Jag skulle komma fram för sent. Ångest.

Precis då kommer grannen P ut från sitt hus, antagligen för att åka till jobbet. Jag ropar och frågar om han har startkablar och om han har tid. Vad han egentligen svarade när det gällde tiden vet jag inte. Men han tog sig tid. Körde intill, kopplade ihop. Och simsalabim så var forden med på noterna igen. Tack och lov!

I mitt förvirrade och stressade tillstånd tänkte jag inte klart (eller inte alls) och körde åt fel håll genom stan. Samlade ihop mig efter några minuter och resten av resan gick som den skulle. Jag bromsade för två fina älgar, men de höll sig vid sidan av vägen som väl var. Tack vare gps:en som ledde mig en genväg kom jag fram i den tid jag ursprungligen tänkt.

Begravningar är ju en blandad upplevelse. Sorg så klart. Saknad och minnen. Men också glädje i mötet med människor man sällan möter. Idag tog vi avsked av hon som varit min svärmor i drygt tjugo år. Det känns tomt, sorgligt och lite konstigt. Men samtidigt fick jag träffa många av dem som varit min släkt men som jag förlorat kontakten med. Det känns gott att vi kan dela sorgen och möta varann i återseendets glädje. Och så fick jag njuta av att träffa alla tre mina ungdomar. Det är sällan vi är på samma plats samtidigt allihopa.

Efter minnesstunden, som bjöd på samtal och skratt, blev jag nästan sist kvar när alla bröt upp. Och jag insåg att det var en timme kvar innan mitt tåg skulle gå. Jag fick sällskap av sonen och hans ena kusin en bit. Men sen strosade jag ensam genom stan, lite "avslagen" och ganska ensam.

Skönt att tågen håller tidtabellen ikväll. Nu längtar jag bara hem till en varm famn.

Kleftetorp

Jonas hade fått tips om en utflykt och häromkvällen gav vi oss iväg. Jag visste inte vart vi skulle eller vad vi förväntades se, men var uppmanad att ta med kameran. Han körde på småvägar strax utanför Nybro och vi hade mycket vackert att titta på längs vägen. Småland så här års bjuder på mycket fint. Breda stenmurar, söta små byar, krokiga vägar.

Plötsligt ett helt fält av gula blommor och jag bad honom stanna. Förundrad över hundratals gammaldags dubbla påskliljor som växte vilt på en äng. Jättefint. Jag måste ut och ta lite foton. När jag satte mig i bilen igen fick jag veta att det var just det här han fått tips om. För femtio år sedan slog blixten ned i en mangårdsbyggnad i byn. När man schaktade undan efter branden la man det som varit trädgården, just på den här ängen. Påskliljorna har bara blivit fler och fler med åren.

Under vår resa såg vi 7-8 rådjur, varav ett par lät sig fotograferas. Smäckra, vackra djur. Och jag förvånas över att de är så smidiga i skogen, trots sina smala (och till synes sköra) ben och sina små, hårda klövar som i mina ögon borde fungera lika dåligt som högklackade skor. Ikväll såg vi ett rådjur som hoppade upp på en stenmur och fortsatte gå på den.

Nästa fotostopp gällde vitsippor. Det finns så oändligt mycket vitsippor. Men ändå kan jag aldrig få nog av dem, och måste plåta dem gång på gång, år efter år.

På platsen med alla vitsippor rann en bäck och där växte kabbeleka. Det är också en blomma jag tycker mycket om.