Bra dag på jobbet

Jag är lyckligt lottad som har ett jobb jag stormtrivs med. Men idag var verkligen extra bra. Det var inspirationsdag i Växjö konserthus och vi var väl tre-fyrahundra kansli- och administratörspersonal från Linnéuniversitetet som var där. Två mycket bra föreläsningar fick vi lyssna till.

Staffan Landin pratade om globala värden. Han gav oss en massa fakta och statistik på hur det egentligen står till i världen.
Vi matas med nyheter om krig, sjukdomar naturkatastrofer och annat elände. Och allt det där är hemskt. Men det är inte vardagen. Han jämförde med att när det händer en trafikolycka så är det en nyhet, men när det inte sker en trafikolycka så är det en icke-nyhet och den nås vi aldrig av. På samma sätt med rapporteringen från t.ex. Afrika. Att barnadödligheten sjunker och medellivslängden ökar (mycket snabbare än när vi i Sverige tog oss ur fattigdomen under 1800talet) är vi inte medvetna om. Självklart är krig, sjukdomar katastrofer för dem som drabbas och självklart måste vi fortsätta kämpa mot det. Men totalt sett är det i många avseenden bättre nu än tidigare, bättre än nånsin.
Det var en positiv och hoppfull föreläsning. 


Ann-Christine Ruuth berättade glimtar ur sin livsresa, som jag gärna hört mer om, men mera om könsroller, normer, bemötande, hbtq, pride och mycket däremellan. Väldigt lärorikt för hon gav oss en massa fakta (och då kan jag ändå en del tack vare mina ungdomar) och mycket tankeväckande när hon ställde en del invanda värderingar på sin spets.
I våra värdegrunder säger vi gärna att alla ska ha samma förutsättningar oavsett kön, religion, funktionshinder osv. Men alla har inte samma förutsättningar. Frågan är vad vi gör för att underlätta för dem. Kanske en regnbågsflagga kan innebära motsvarande sak som en rullstolsramp.
Och när hon gav oss statistik kring transpersoners hälsa resp hur många som blir kränkta/misshandlade och begränsar sig själva av rädsla för att utsättas. Ja då hade jag ont i magen. För det här är allvarligt. Hur bemöter jag min medmänniska?
En formulering att ta med sig: "Transsexuella byter inte kön. De blir bara sig själva."

Påsk i Dalarna

Den här påskhelgen blev väldigt otraditionell:
Inga kyrkobesök, inget godis, inget påskpynt (nästan inget i alla fall), ingen påskmat, inga målade ägg.
Men jag är mer än nöjd ändå. Jag fick så mycket annat:
Mycket prat, skratt och gemenskap med mina två söner, mina föräldrar och Jonas. Påskutflykt "Siljan runt". Vackra vyer. God mat.

Vi hyrde en minibuss även om vi bara var fyra personer som reste till och från Dalarna. Men när vi körde omkring i trakterna av Leksand, Tällberg och Rättvik, och runt Siljan behövdes den. Och tack vare stor bil kunde vi ta med oss en hel del saker upp till grabbarna.

Vi har haft det fantastiskt bra på alla sätt, hela helgen. Gott humör. Gemenskap. Upplevelser. Mat. Jag är så glad och lycklig och tacksam. Här kommer några glimtar.

I Avesta finns det en väldigt stor dalahäst

Alla tillsammans hos Oskar första kvällen

Siljan sedd från stranden i Nusnäs

Dessa två underbara godingar fick jag glädjen att vara med. Lycka. Älskar dem oändligt!

Siljansnäs

Utsikten från Siljansnäs

I Tällberg finns många skyltar

Fina skorstenar

Taggade för middag på Green hotel

Strandpromenaden i Leksand

Björkallé i Leksand

En extra bonus var det att Oskar och Steffi (vän och kollega) sjöng för oss och de andra gästerna i samband med middagen.

Glad påsk

Blåmåndagen, vita tisdagen och dymmelonsdagen som inleder Stilla veckan, är inga kyrkliga namn vad jag förstår och har kanske ingen motsvarighet på andra språk. Men dagarna som följer, och som är en del av påsken, har förstås namn på andra språk.

Skärtorsdagen heter Maundy Thursday på engelska och båda de namnen hänger ihop med att Jesus tvättade lärjungarna fötter (ren och skär).

Good Friday är väl ett mycket bättre namn än vårt Långfredagen. Hos oss är den dagen bara mörk och hemsk. Men det engelska namnet säger mycket mer om vad Jesu offer på korset betyder för oss - räddning, befrielse, hopp och glädje.

Påskafton är ju inte någon helgdag här men på engelska heter den Holy Saturday. Det känns väl bra. Den heliga dagen mellan döden och uppståndelsen.

När vi kommer till Påskdagen och Annandag påsk är det samma namn igen. Easter Sunday  resp Easter Monday.

Den här påsken vill jag ta till mig innebörden av de engelska namnen. Och jag vill önska dig en Glad påsk, inte bara på påskdagen utan redan på den bra fredagen och den heliga lördagen. Kristus har dött och uppstått för min och för din skull. Halleluja! 

Härlig dag på våren

Det varma soliga vårvädret de senaste dagarna inspirerade till att arbeta i trädgården och vårstäda lite där. Vi hade en plan på vad vi skulle göra - beskära äppelträd, flytta julrosorna, fixa en rabatt och räfsa på framsidan - och sen blev det ändå att vi gjorde en massa andra saker, det som vi fick för oss just där vi var. Men vi är likadana på det sättet, så ingen blir sur på den andre för att den inte håller sig till planen. Möjligen kan jag bli sur på mig själv att jag inte får det gjort som jag hade tänkt. Men inte idag. Idag är jag bara nöjd över det som blev gjort.

Vi njöt av solvärmen, planerade och drömde om saker vi vill förändra och åstadkomma snart eller längre fram.

Och så gjorde vi en massa nytta! Vi räfsade allt som behövdes både på fram- och baksidan av huset. Vi städade några rabatter och klippte ner en massa gammalt fjolårsris. Vi kapade en stor del av häcken av lagerhägg och så får vi se om den klarar den behandlingen. Det värsta som kan hända är att vi får ta bort hela (men det vill vi nog ändå förr eller senare). Och julrosorna blev flyttade. Det är säkert ingen bra idé att flytta dem precis nu när de blommar, men dels har de aldrig riktigt trivts där de står och dels kommer de att ta stryk rejält den dagen de drar in fiber i vårt hus. Bättre då att flytta dem med lite omsorg och hoppas att det funkar än att riskera att de blir upprivna på ett brutalare sätt.

Jag hade inte tänkt ta tillvara några pinnar, men när jag såg det långa, raka gullriset och tänkte på hur fina grytunderlägg det blir av dem kunde jag inte låta bli. Funderar på om det kanske går att väva en dörrmatta av dem, eller en matta att ha utomhus på sommaren. Vi får se...

Sen körde vi till svågerns skog för att tömma släpet på alla gamla löv, grenar och ris. Och då passade vi på att köra en lite längre runda. Det blev nästan en viltsafari. Flyttfågelsträck, två älgar och sammanlagt tolv rådjur fick vi se innan mörkret suddade ut de vackra färgerna på himlen. Jättefina naturupplevelser från bilen.

Att ge är lika kul som att få (minst)

Ena sonen fyller snart år och igår gav vi oss iväg för att köpa presenter. Vi åkte till Kosta för där finns ett par affärer där vi rimligen skulle hitta det vi var på jakt efter. Trodde vi. Men icke!

Lite snopna och lätt modstulna åkte vi därifrån och undrade om nästa anhalt skulle bli Kalmar. Men så kom jag att tänka på en sak. I somras var vi i en affär hemma i Nybro och såg en grej som det formligen stod sonens namn på. Så väl skulle det passa honom. Men vi köpte inget då och sen har ingen tänkt på det alls. Förrän när det slog mig igår. Frågan var om det fortfarande fanns kvar. Men det var värt ett försök så vi åkte dit. Jovisst fanns det kvar. Och vi förundrades än en gång hur perfekt det skulle passa honom. Handlade så klart.

Men sen då? Vi skulle ha nåt mer. Gärna det som var den ursprungliga idén. Det fanns en möjlig affär i Nybro så vi testade den. Och tro det eller ej, men där fanns det vi sökte. Till mindre än en tiondel av vad vi trodde det skulle kosta. Så då fyllde vi på med en del andra tillbehör när vi ändå höll på.

Himmel så kul det är att handla presenter när man inser att man träffar precis rätt för den som ska få det. Och att vi dessutom gynnade butiker på hemmaplan gör inte saken sämre ett dugg.

Jättenöjda och leende åkte vi hem med en massa presenter. Längtar efter att få lämna över dem och se reaktionen.

Nu händer det grejer!!

Plötsligt har våren gjort entré och det med besked. Den vill ha uppmärksamhet och visar varje dag upp nya saker att glädja sig åt:

• Solsken, blå himmel och värme.
• Människor i gympaskor och kortbyxor (men det verkar lite väl kallt för det än)
• Klosterliljorna vi grävde upp i vänners trädgård förra våren har bestämt sig för att leva och trivas hos oss. 
• En ensam tusensköna fick besök av ett yrvaket bi häromdagen.
• Klungor av krokusar riktigt fläker ut sig mot solen för att ta tillvara solenergin och samtidigt hälsa våren.
• Idag har både två citronfjärilar och ett par nässelfjärilar fladdrat omkring. 
• Knoppar som sväller här och där.
• Närmsta grannarna har städat och gjort fint i trädgården, räfsat och klippt ner. 
• Nu kan man ta en kopp kaffe i solen och om det är lä behövs knappt någon jacka.

Jag har också fått en del gjort. Efter att har varit mer eller mindre sjuka och förkylda ända sen jul är vi nu nästan helt ok. Oh så skönt. Det gör att viljan och energin återkommer.

• Häromdagen tog jag äntligen tag i kyrkans nya hemsida. Den är långt ifrån färdig så jag länkar inte än.
• Idag tog jag en cykeltur med hunden. Vi uppskattade det mycket båda två. Oj vad hon sprang!
• Och ikväll - äntligen - har jag börjat odlingssäsongen på allvar. Jag sådde visserligen chili, basilika och physalis häromveckan men idag kom tomatfröna i jorden. 35 sorter har jag petat ner ikväll. Egentligen finns det en handfull sorter till jag vill så. Men jag vet inte hur jag ska få plats med dem när det börjar ge skörd. Visserligen kan man ju hoppas på en så fin sommar att några tomater klarar sig ute i skyddat läge, men med tanke på förra sommarens eländiga väder skulle jag vilja erbjuda alla plantor en plats i växthus eller på uteplatsen. 
• Och i källaren gör vi framsteg. Salen har nu vitt tak och vaniljsåsgula väggar. Ljust och fräscht. Nu måste vi bara boka mattläggare innan vi kan inviga vävstugan. 
• För ett par dagar sedan tog jag fram symaskinen och sydde nya köksgardiner och lagade en hel hög med kläder. Tillfredsställande när man gör sånt som hängt över en länge.
• En av de två sjalarna i grå-svart-vitt har fått frans knuten och är alltså helt klar. 

 

Födelsedagsfika

Tre dagar på raken har vi haft flaggan hissad. Vi har firat Jonas födelsedag.

I lördags kom mina föräldrar och min syster och en av hennes ungdomar och fikade tillsammans med oss.

Igår kom Jonas tre syskon och en del av deras ungdomar för att fira inte bara Jonas utan också den av hans bröder som han delar födelsedag med, och dennes måg som fyller två dagar senare. Många anledningar till tårta alltså. Vardagsrummet blev fullt av folk.

Det är idag han fyller. Men idag har vi inte tid att fira. Jag satte ett par nyplockade vårblommor från trädgården vid hans säng innan jag gav mig iväg till jobbet, och så får han väl ta med sig tårta när han åker till sitt kvällsskift.

Kommunikationer

Gårdagen präglades av kommunikation i olika former.

På jobbet var jag med på ett webmöte där en av deltagarna var på Borneo. Visserligen gjorde en instabil wifiuppkoppling att bilden hackade ibland och ljudet hade viss fördröjning. Men ändå. Jag tycker det är rätt häftigt att det alls funkar.

Över huvud taget är teknik kul när det fungerar. Men när tekniken inte fungerar är det bara frustrerande.

När jag skulle ta tåget hem var det strömlöst mellan Växjö och Emmaboda och ingen prognos fanns om när det skulle vara åtgärdat. Men förvånansvärt nog tog det bara tjugo minuter innan ersättningsbussen rullade hemåt. De där kommunikationerna är vi pendlare verkligen beroende av och när man blir strandsatt och inte kommer dit man ska känner jag mig bestulen på min tid.

Kvällen ägnades åt eftertänksamma samtal om Gud och kärleken. Vi var några som samlades i vårt hus för kvällsmat, prat och skratt följt av en inspelad föreläsning med temat "Nytt hjärta" där utgångspunkten var Paulus brev till de troende i Filippi (1:1-11). Sen pratade vi  utifrån föreläsningen och bibelordet innan vi bad tillsammans. Tack ni som var där.

Ett par tankar från kvällen:

"er kärlek ständigt skall växa och bli rik på insikt och urskillning". Det är kärleken som ska bli rik på insikt och urskillning, inte förståndet. Vad innebär det? Att vår kärlek måste bli större för att vi ska kunna älska alla, men inte allt de gör?
Om man bara gör det man måste och borde finns det inte tid och kraft kvar att göra det man vill. Vi måste lära oss att säga nej till en del saker för att kunna säga ja till annat.

Vävstugan

Idag var det öppet hus på en vävstuga i mitt närområde och jag gick nyfiket dit. Oj så mycket vackra saker som skapas i den lokalen! Jag valde att bli inspirerad och tryckte undan känslan av att vara en kass amatör i jämförelse med dem.

Jag gick omkring och fascinerades av många vävar (och såklart människorna bakom vävarna även om jag inte visste vilka de var). Här kommer ett axplock av allt det vackra.

Engelsk tuskaft tror jag det hette

Wow! Jag är bara imponerad

Snyggt mönster och vackra färger

Kan man låta bli att gilla den tofsen?!

Stilrent, finstämt

En sån här duk skulle jag gärna göra nån gång. Starka färger som passar till mycket

Dynor. Stoppade och klara när de kommer ur vävstolen

Jag tror det är tuskaft, med varierande antal trådar i inslag och varp

Vävstolarna var också något att titta på och förundras över.

Harnesk med dragutrustning. Jag förstår inget men förundras

Och så fanns det smarta tips på förvaring av spolar och småsaker som behöver finnas tillhands

Smart!

Såna här ska jag be mannen tillverka

Tomt!

Det känns smått osannolikt. Men det är ett faktum. Vi har tömt salen.

Det största rummet i källaren har gått under namnet "Salen" men kommer nog att byta namn snart. Där har rymts en ofantlig mängd av grejor. Dels en hel del banankartonger med ungdomarnas prylar. Dels våra lådor med julpynt, grejer till sommarrummet, partytält osv. Några möbler har stått där och en isärplockad vävstol. Tidvis har saker lagrats där i väntan på att komma till återvinningen. En hel pall med K:s papp och kartong för bokbinderi, resväskor, ett par keyboards, några sovsäckar och ett tält, lådor med mattrasor, ett tapetserarbord, några mattor, ett gigantiskt älghorn mm mm. Listan skulle kunna göras bra mycket längre. Så ni förstår att det är ett rätt stort utrymme (drygt tjugo kvadrat tror jag) och det har varit väldigt välfyllt.

I somras bestämde jag att vi skulle tömma och göra om där nere för att använda det som jag vill och behöver. Men det tog ett halvår innan vi började förändringen. Vi behövde först och främst få tag på ett förråd för att kunna göra av med allt som inte behöver vara i vår källare. Sen blev vi fördröjda av sjukdomar i vinter. Men nu är vi klara med steg ett. Vi har tömt!

Vi körde det sista lasset till förrådet ikväll - ja, det är vad vi "roar" oss med en normal fredagskväll - och vi känner väldigt påtagligt att vi är nöjda med att bära och flytta ungdomarnas lådor och prylar. Det räcker. Vi behöver inte göra det fler gånger nu. Vill inte mer. Om någon av dem skulle be mig om det just nu skulle jag nog vägra.

Nu kan vi börja ta sats inför nästa steg, som känns mycket roligare. Att måla taket vitt och väggarna ljusare gula än nu och sen lägga in en röd matta på golvet. Vi handlade takfärg på väg hem ikväll, spacklade lite och började maskera en del. Så imorgon börjar vi kanske måla! Det ska bli kul. Men ganska pilligt, det går alldeles för många rör någon decimeter under taket. Tur jag har en lång man, han kan få måla taket ;)

Regn och andra småsaker (och stora)

Hunden och jag kom in från kvällspromenaden ännu blötare än igår. Jag önskar att jag åtminstone kunde säga att det var vårregn. Men icke! Det var på gränsen till snöblandat och kändes bara ogästvänligt. Jag som hade tänkt jag skulle peta ner några tomatfrön ikväll. Men den dyngsura utevistelsen gjorde att jag tappade lusten. Satte mig med en varm dator i knät istället, efter att ha ätit kvällsmat.

Jag får glädja mig över att jag har ett hem där det är torrt och varmt och tryggt. Blev idag återigen påmind om att det är långt ifrån verkligheten för många människor. Inte ens när de lämnat sitt älskade hemland och sitt sociala sammanhang, flytt på osäkra vägar över halva Europa och kommit till Sverige. Inte ens då är det säkert att det blir tryggt. Osäkerheten kring framtiden och uppehållstillstånd hänger över dem. Och dessutom riskerar de att trakasseras av rasistiska svenskar eller hamna i konflikt med andra frustrerade, sysslolösa, oroliga nyanlända. Gud förbarma dig! Och ge mig mod att göra det lilla jag kan.