Solförmörkelse

Idag var det solförmörkelse i Sverige. Inte total, men ändå. Det var ganska mulet men solen lyste genom molnen så jag kunde se den. På två sätt faktiskt. Dels en bild projicerad via en kikare (den vänstra bilden nedan), dels reflektionen i en fönsterruta (till höger).

Solen är ju så många gånger större än månen. Det är ju egentligen förvånansvärt att månen förmår dölja solen helt för oss (om man varit på Svalbard t.ex. idag). Men allt beror på avstånd och perspektiv. En liten månskiva, placerad på rätt avstånd och i rätt riktning kan skymma allt ljus.

Tyvärr är det ju så med andra saker i livet också. Det ljusa och goda är så fantastiskt stort. Jag lever, är förhållandevis frisk och rik, det är fred i vårt land, det finns människor och relationer runt omkring, jag har uppgifter och ansvar mm mm. Det går att göra den goda listan oerhört lång. Det mörka är inte lika stort, men det finns. Saker jag oroar mig för, problem jag måste hantera, hostan som inte vill släppa osv. Ibland placerar jag den lilla mörka skivan på ett sånt avstånd att den skymmer allt mitt ljus. Sådana dagar är kompakt mörker.

Ljuset finns. Och mörkret. I mitt liv och i ditt. Ljuset är större och varmare och kommer att vinna. Men de dagar då jag bara ser mörkret vill jag försöka komma ihåg att det faktiskt bara är solförmörkelse. Och det går över.