Det hänger en älg på logen

Äntligen blev det en älg fälld i jaktlaget. Det känns bra att veta. Lite trist att jag inte var med när det äntligen hände något, men egentligen är jag rätt tillfreds med att jag stannade hemma och vilade igår. Jag får nöja mig med att höra och läsa om jaktäventyret. Mannen har skrivit om det här: smalandsjakt.blogspot.se

Familj i många former

Så är det tredjedag jul. Och vi har haft en fantastisk jul med mycket gemenskap och glädje.

På julaftons morgon åt vi frukost framför brasan. Jag hade funderat på att dra fram fem fåtöljer åt oss men det skulle blivit för trångt så vi satt på kuddar på golvet och balanserade vår skinkmackor och kaffekoppar bäst det gick. Det var väldigt mysigt men ganska obekvämt.Vi åt inte frukost så länge...

Fortsättningen av julafton var mina föräldrar också med. Vi följde våra vanliga traditioner med julmat, kalle anka, fika, julevangeliet, paket och julgröt. Under granen fanns många och uppskattade presenter. Det är så roligt att ge bort sånt som gläder mottagaren.

Julnattsgudstjänsten i missionskyrkan innehöll mycket sång och ett bildspel till julevangeliet. Efteråt glögg och återseendets glädje i de många som man sällan träffar numer men som "kommit hem" till jul. Att komma till kyrkan är också att vara tillsammans med familjen, men på ett annat sätt.

Juldagen tillbringade vi hos min syster och hennes ungdomar. Länge sen alla kusinerna var samlade så jag passade på att ta några kort på dem. Vi ägnade en god stund åt sällskapsspel och alla var med. Kul!

Annandagen var bitande kall och traditionen bjuder "annandagsjakt" så vi var en liten tapper skara som pälsade på oss och gav oss ut. Fick se en del djur men det blev inget skott.

På Annandagen samlades mannens syskon med familjer. Många ungdomar är utflyttade så inte alla var med men vi var ändå bortåt tjugo personer. Och vi bjöds på en ny variant: jul-tacos. Funkade bra.

Idag vilar jag. Ungdomarna har åkt till sin pappa. Mannen och hunden har varit på jakt. Och äntligen har det skjutits en älg!

Hela focken samlad!

Hunden är lycklig när vi alla är samlade under ett tak, både mannen och jag och de tre mer eller mindre utflyttade ungdomarna. Hon är lycklig och visar det med hela kroppen. Springer runt mellan oss (och är i vägen) och viftar frenetiskt på svansen.

Jag känner mig ungefär likadan. Men jag kan inte vifta på svansen. Nu när alla tre mina älskade barn (för sin mammas barn är man väl alltid, hur gammal man än är?!) har kommit hem till jul känner jag lyckan sprida sig inom mig. Jag älskar att ha dem här, att kunna visa dem min kärlek konkret, att göra saker tillsammans, att umgås, skratta, prata. Och i år finns de här nästan ett par veckor. Fatta hur underbart det är!!

Att sen min kropp inte klarar av det jag vill gör mig så ledsen. Mina armar orkar inte - jag känner mig som svarte riddaren i Monte Pythons "The Quest for the Holy Grail". Men igår och idag har familjen verkligen gjort vad de kan för att kompensera för min bristande kraft. Det har julpyntats, kokats kola och knäck, bakats surgräddeskringlor (gammalt familjerecept och underbart goda även om namnet inte antyder det), rullats mozartkulor, hängts tvätt, slagits in paket och fixats av allehanda slag utan min medverkan. Jag lyssnar till julstöket, provsmakar, vilar och är tacksam och lycklig.

Önskar alla en god och välsignad julhelg.

Julklappar och tomater

Igår jobbade jag sista dagen för säsongen. Tillbaka på jobbet igen 7 januari. Känns som välbehövlig vila. Och det är ju inte så att jag hinner så mycket som jag brukar, mitt nuvarande hälsoläge tvingar mig att göra saker långsamt och med många pauser och vilostunder. Det är en välsignelse att vara sjukskriven på halvtid.

Julledigheten inleddes med jakt. Nåja, det blev inget lysande resultat. Kallt, rejält med vind och frånvaro av vilda djur. Men jag fick å andra sidan frisk luft och en vacker soluppgång.

Eftermiddagen tillbringade mannen och jag i Kalmar och lyckades med konststycket att handla alla julklappar på bara några timmar. Vi hittade det vi sökte på första försöket nästan hela tiden. Så nu är vi jättenöjda och ser fram emot att slå in en massa paket. När vi kom hem blev det glögg och pepparkaka. Det är ett av julens goda.

Nu mognar de sista av de hemodlade tomaterna, ett litet fat med små gula goda pärlor väntar på att förgylla en måltid. Det är nog rekord. Och ute står grön- och svartkålen fin. Och häromdagen damp det ner en tjock frökatalog i brevlådan - dags att planera nästa odlingssäsong alltså. Härligt!

En grind av kärlek står på glänt

Den grinden i himlen står idag öppen för mina barns farfar.

Att han dog var väntat, han har successivt blivit allt sämre.
Det var också på något sätt önskat; jag unnar honom vilan efter ett långt liv och att slippa vara ett "paket".
Men ändå överväldigas jag av sorgen.
Mitt hjärta och mina ögon svämmar över av tårar.

Jag är oerhört tacksam över de år han var min svärfar, över allt vi fick dela, över kärleken och glädjen. Jag är tacksam för alla äventyr och allt bus han levererat till mina barn under deras uppväxt. Jag är förundrad över hans diplomatiska förmåga, hans varma gudstro och hans sätt att predika. Det finns så mycket att lära genom att låta sig inspireras av honom.

Min värld kanske blir lite kallare utan hans förböner. Men mera troligt är att hans böner fortsätter att bära. Och kanske är det så att han nu ber ännu mer för dem han älskat här på jorden.
Men säkert är att han nu möts av oändligt mycket kärlek. Nu när han är hemma hos Gud. Nu när frågorna får svar, eller är oväsentliga. Nu när han får leva fullt ut.

Jag vill citera Charles Wesley tolkad av Tomas Boström:

En grind av kärlek står på glänt.
En dag som denna ett vi vet
att Gud har kallat ännu en
till vidderna av evighet.
En skördetid har brutit ut,
men livets mål är inte mull
för änglar öppnar himlens grind
för kärlekens och livets skull.
En vardag går till vila nu,
en självklar plats hos oss står tom.
Kom hit till mig, min vän, sa Gud,
till riket och min rikedom.
Och där vid Evighetens port
där allting annat är förbi.
Där säger Gud: Min vän, bra gjort.
Och öppnar dörren till sitt liv.

Äntligen!!

Efter att så många dagar ha tänkt och hoppats och velat blev det idag av: Jag har pyntat kökssoffan med fårfällar och lagt på röda dukar. Den just nu hemmaboende sonen påbörjade det igår när han fixade till soffan i vardagsrummet. Nu är det ombonad adventskänsla i vårt hus, varmt och vackert tycker jag.

 
Jag passade på att lucia-pynta också. Det är visserligen en kort säsong men jag älskar lucia. Jag nästan samlar på lucia, precis som jag samlar på änglar, men änglar är ju mer all round, funkar alla tider på året liksom. I vårt hus finns nu flera små luciatåg framställda, precis som vanligt så här års.

Alldeles strax ska jag inviga varpan som Jonas gjort enligt min beskrivning. Det blir bara en liten varp till bandvävstolen men jag ser fram emot att ha en väv att ägna mig åt en stund då och då - det är sån terapi och vila och glädje att kunna göra det.

Att vilja men inte kunna

Jag har så mycket att berätta, så många tankar och upplevelser. Men så lite ork. Jag skulle så gärna skriva ett långt inlägg om en innehållsrik och trevlig helg (främst lördagen då). Men idag är det söndag och jag får betala för allt roligt jag valde att göra. Det är det värt, men idag gör jag inte många knop.