Vissa aktiviteter går i moll men är goda ändå

Idag har Jonas och jag röjt undan lite mer av sommaren i trädgården. Det är ju ändå sista oktober så man får vara tacksam att inte ha behövt göra det tidigare. Det har verkligen varit en välsignad och vacker höst. Och vi har inte röjt undan allt, en del finns kvar. Vi skördar fortfarande gurkor i växthuset. Inte ofta. Men ändå. Och några av tomatplantorna fick också vara kvar men flera städades undan efter att jag plockat in de sista frukterna att eftermogna i köket.

Och i skymningen (som kommer alltför tidigt nu efter vintertidsinställningen) åkte vi till kyrkogården, tände ljus för att hedra dem vi saknar. Njöt på nåt sätt ändå av det vackra med alla ljus och marschaller i mörkret. Tacksam att få tillhöra de levandes skara.

Hemma med tänd eld i kaminen och varm glögg i en mugg letade jag gratis-bloggar och olika sätt att få till en snygg design och vettig funktion på den här sidan. Gick bet. Kanske kan jag använda blogger men då måste jag kontakta cliche och be dem fixa länkningen och den kostar. Och snål som jag är ville jag ju hitta en gratisvariant. Jaja, får väl fortsätta en annan dag.

Trampor

Jag gick igenom vävstolen och alla tillbehör idag. Det var rätt trevligt men det tog en stund. Och när jag var klar kunde jag konstatera att:
Vävstolen nog är komplett
Varpan är gigantisk
Jag har numera fler skyttlar än jag behöver
Den jag fått ärva från måste haft en ohälsosam mani för reservdelar, för förutom de trampor som hör till vävstolen har jag räknat till 27 (!) till, och ca tio lattor i olika längder. Jag får nog tända en liten brasa...

Fuktig i ögonen

En stor vacker bukett blommor i höstens färger levererades till min dörr idag. Med hälsning från arbetskamraterna som saknar mig. Jag blev så rörd och tacksam att jag blev lite fuktig i ögonen.

Men trots det känner jag mig sorgsen och deppig nu när kvällen kommit. Trist av avsluta dagen så.

Hösten från sin vackraste sida

Idag har hösten visat sig från sin allra vackraste sida:
Guldlöv mot en klarblå himmel.
Värme så pass att vädringsluckorna i växthuset öppnade sig.
Friskt vind som fick björkens kala grenar att skriva oläslig kalligrafi mot den blå bakgrunden.

Och dessutom: Jag fick ett erbjudande jag omöjligt kunde motstå. Visst det krävde en del jobb så jag är lite trött och jag fick med en del jag inte vill ha men det kör vi till återvinningen en annan dag. Men det jag fått är så mycket fantastiska saker:
Uppskattningsvis runt 50 kg (!) vävgarner i många färger.
En liten bandvävstol.
En vanlig vävstol (som jag hoppas kunna ge bort till en som behöver den).
En varpa.
En hållare för spolar.
Flera vävspännare och skyttlar.
Ett staffli.
Och något jag inte alls vet vad det är, kanske min mamma har en gissning.

Oj vilken rikedom! Det fyller mig med glädje och tacksamhet och förväntan. Allt det här garnet som väntar på att användas, som inspirerar mig att skapa vackra saker.

Skönhet i nyanser av grått

Häromdagen på den vanliga promenaden med hunden upptäckte jag det vackra i det vanliga. Ett kalt träd med spretiga grenar mot en jämngrå, disig bakgrund blev så snygg. Ett stiliserat mönster på något sätt. Och jag tänkte att så är det. Även när jag upplever att jag och mitt liv är bara grått, så kan det ändå vara vackert och skänka skönhet.

Några meter längre fram bekräftades insikten av tusen regndroppar som glimmade, en i varje spets och ände på björkens långa, hängande grenar. Återigen bara nyanser av grått. Men oj så snyggt.

Och så en björkstam. En av de snyggaste stammar man kan tänka sig. Den här var inte särskilt vit, utan återigen: nyanser av grått.