Häromdagen på den vanliga promenaden med hunden upptäckte jag det vackra i det vanliga. Ett kalt träd med spretiga grenar mot en jämngrå, disig bakgrund blev så snygg. Ett stiliserat mönster på något sätt. Och jag tänkte att så är det. Även när jag upplever att jag och mitt liv är bara grått, så kan det ändå vara vackert och skänka skönhet.
Några meter längre fram bekräftades insikten av tusen regndroppar som glimmade, en i varje spets och ände på björkens långa, hängande grenar. Återigen bara nyanser av grått. Men oj så snyggt.
Och så en björkstam. En av de snyggaste stammar man kan tänka sig. Den här var inte särskilt vit, utan återigen: nyanser av grått.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar