Att tillaga en höna

En av hönsen har haltat länge. Hon var inte "mobbad" av de andra och verkade inte plågas av det. Men vi tyckte det såg jobbigt ut och eftersom ingen förbättring skedde på flera veckor bestämde vi oss för att ta bort henne.

Jag hittade ett par recept att utgå ifrån och eftersom eftersom det blev så supergott skriver jag in det här så jag kan använda det igen.

Lägg hönan i en gryta och häll på vatten så det täcker. Låt koka upp och skumma av.
Tillsätt:
2 skivade morötter
2 gula lökar i klyftor
2 vitlöksklyftor (delade men inte pressade)
2 lagerblad
10 vitpepparkorn
½-1 dl klippt persilja
Sjud på svag värme i ett par tre timmar

Tag upp hönan och rensa bort ben och skinn. Lägg tillbaka detta i grytan och fortsätt koka ihop buljongen någon timme.
Sila av och låt buljongen svalna.
Ta bort fettlagret som lagt sig överst när det blivit kallt

Skala några rödlökar och skär i skivor eller mindre bitar
Fräs dem några minuter i smör och olivolja
Häll på ett par dl av hönsbuljongen
Låt sjuda tills vätskan nästan tagit slut
Skär hönsköttet i små bitar och lägg i kastrullen
Häll på 3 dl grädde
Koka ihop ytterligare en stund
Tillsätt 1 msk stark senap (gärna grovmalen)
Smaka av med salt och peppar om det behövs

Servera gärna ihop med nudlar eller pasta

Inspirerat från taffel.se och från dn.se

Storm

Det stormade rejält igår. Regn, hagel och åska bjöd vädret också på, samt glimtar av sol och blå himmel.

Jag lämnade jobbet tidigt för att kunna komma hem, men det var ändå försent. Kvistar och pinnar yrde i luften. Flera träd hade fallit över vägen men redan röjts undan och på många ställen var folk med motorsågar och traktorer i farten och slet med att hålla vägarna öppna. Vilka hjältar! Hur skulle vi klara oss utan dem? Vid ett par ställen fick jag stanna och vänta tills de jobbat färdigt innan det gick att köra vidare.

Men när jag var nästan hemma (bara några hundra meter kvar) så var det stopp och uppmaningen att välja en annan väg för de räknade med att fler träd skulle falla när de tog bort de som redan låg. Jag valde lite större vägar och tog en rejäl omväg innan jag påbörjade en annan väg hemåt.

Där gick inte heller att komma fram. Det låg ett helt plockepinn av träd över vägen.

Vid det här laget började det kännas riktigt otrevligt att köra omkring i skogen. Jag kände mig oerhört liten. Tog ett klokt beslut och åkte hem till goda vänner inne i Nybro. Kaffe, kvällsmat och umgänge var välbehövligt.

Några timmar senare - efter besked om att vägen var framkomlig men strömmen borta - körde jag långsamt hemåt. Det gick bra. Hemma var det mörkt så klart men fantastiskt stjärnklart och allt verkade ändå vara okej.

Senare på kvällen kom strömmen tillbaka och när morgonen kom hade stormen bedarrat.

En plåt har släppt från en vindskiva. Några träd har fallit i vår skog. I övrigt har vi klarat oss bra. Tackar Gud för beskydd

Hönsbilder

I helgen tvingade vi ut alla höns och sen städade vi i hönshuset och gjorde om på golvet eftersom det läcker in fukt där denna blöta vinter. Passade på att fota mina snyggingar när de spatserade omkring ute.

Grå tabletter

För nåt år sen gav jag bort tabletter i julklapp. Ena sonen fick två grå med rand i avvikande färg.

Nu har han beställt några till eftersom han köpt ett större bord, med plats för många. Och eftersom varpen fortfarande inte är slut är det bara att ta tag i den trevliga uppgiften att väva på beställning.

Nu är alla fyra vävda, med varsin färg på randen.
En annan dag ska jag klippa ner dem och tvätta och fålla.

Trampordningen tejpade jag upp framför mig på vävstolen. Det gör inget om ingen annan kan tolka den, jag vet vad jag menar.

Björken är nere

Redan när vi flyttade in visste vi att den stora björken mitt framför huset skulle tas ner. Vi tycker den är för stor för att stå så nära husen (den skuggar, tar oerhörda mängder vatten, det känns riskfyllt om det skulle storma åt "fel" håll, flaggstången är nästan invuxen i den och så vill vi ha det mer öppet och välkomnande).

Vi har väntat på tjäle i jorden för att gräsmattan skulle klara sig bättre när björken föll, men det har inte varit tjäle än denna vinter och efter detta lär det inte hända.
Vi hoppades att någon med mer vana att fälla träd skulle hjälpa oss men de vi frågade hade antingen inte tid, eller inte riktigt lust. Så vi har gått nån månad och funderat på hur vi skulle göra. Förra helgen kapade vi ner ett antal av de stora, lägsta grenarna som la tyngdpunkten åt fel håll.

Nu var det dags för det stora jobbet.

Den stora stegen gjordes nästan så lång den kan bli och jag klättrade upp och fäste ett spännband runt stammen. Stegen räckte kanske en tredjedel av björkens höjd och ändå var det knappt att jag nådde runt stammen däruppe. Flera spännband fästes ihop så att de tillsammans nådde till träden utanför stenmuren mot vägen och där band vi fast det. Detta för att försäkra oss om att björken inte skulle lägga sig åt fel håll.

Ytterligare ett spännband fästes i trädet för att jag skulle kunna dra och hjälpa det omkull när det var dags.

Jonas drog igång motorsågen och började jobba. Först ett rejält fällskär på södersidan, och sen började han såga från andra hållet. Svärdet på motorsågen räckte NÄSTAN in till mitten på stammen. När han var i princip igenom började jag dra i mitt spännband och när jag kände att trädet började följa med släppte jag det och sprang åt sidan.

Med ett brak la sig björken precis där vi ville ha den.

Många känslor på en gång:
Lättnad att allt gick bra.
Tacksamhet till Gud att han skyddar och hjälper oss.
Stolthet över att vi klarar så mycket tillsammans.
Förundran över hur gigantiskt trädet var.
Trötthet efter anspänning och (för Jonas del) hårt arbete.

Visst är det mycket jobb som återstår. Men det tar vi en annan dag. Björken är nere!

Bergvärme

Nu är det klart. Bergvärmen är installerad.

Hantverkarna som började jobba med det i går morse kom tillbaka idag och innan Jonas och jag kom från jobbet så var de klara, hade röjt undan efter sig och åkt. Nu har vi bergvärme, en ny och mycket större varmvattenberedare, ny vattenpump, ny hydrofor. Dessutom mycket större utrymme i källaren eftersom den gamla pannan och de två ackumulatortankarna är borttagna. De nya prylarna sitter i det lilla rummet intill, så det som varit pannrum är nu helt tomt.

Det känns så jättebra med nya grejer (den gamla hydroforen var från 1950) och jätteskönt att värmen kommer att sköta sig själv hädanefter. Vi är väldigt nöjda med att detta blivit gjort. Känns som att ett stort steg är taget i processen att göra Bällsjö mer anpassat till oss.

Förändring och förväntan

Vår trädgård är just nu en salig blandning mellan fint och fult. Men alltihopa signalerar förbättringar och ljusare tider.

Dels menar jag våren som närmar sig och får små blommor att dyka upp i gräsmattan. Idag fanns det föraning av vår i luften när solen sken, fåglarna kvittrade och allt var helt stilla. Jag längtar efter vår och sommar, värme och ljus - vinter, kyla och mörker får mig att må sämre och vara mer tungsint. Detta år ser dessutom fram emot att få uppleva våren på detta vackra ställe.

Det andra som händer är att snart har vi bergvärme installerat i huset. Idag fanns flera hantverkare på plats och de ska fortsätta imorgon. Ny hydrofor och ny vattenpump blir det också när de ändå håller på. Vi längtar efter att alltid ha det varmt i huset, och att kunna elda i köksspis och öppen spis bara för mysighets skull.

Bokvikning

För ett par månader sedan blev jag introducerad till bokvikning. Det var en trevlig kväll men det berodde inte på aktiviteten utan helt och hållet på sällskapet. Själva bokvikandet var inte svårt, men tålamodskrävande och ett långsamt hantverk. Resultatet blev visserligen bra men eftersom det inte var så kul att göra tänkte jag inte göra om det.

Så fel jag hade.

När kollegorna och jag planerade för en lunch-till-lunch-konferens och det behövdes en aktivitet utanför våra vanliga jobbramar, så föreslog jag (till min egen förvåning) bokvikning.
Ett par veckor senare visade jag resultatet för några väninnor och så bokade vi upp en kväll för detta tillsammans.

Jag tycker fortfarande inte att själva vikandet är särskilt kul. Men det är trevligt att göra något tillsammans. Och det blir rätt fint. Så vem vet - kanske kommer jag att fortsätta.

Färger!

Jag gillar de flesta färgerna, särskilt de starka och glada färgerna. I min vävstuga fullkomligt frossar jag i färger nu när jag väver det andra badlakanet på experimentnivå.

Jag har använt färger som harmonierar med de tre olikfärgade sektionerna av varpen: röd-rosa-orange, gul-brun-beige samt blå-turkos-grön. Inte breda ränder (som jag först planerade för) utan rätt så korta. Först röd, sen brun och så ljusblå. Nästa "omgång" är rosa, gul, grön. Sen orange, ljusbrun, mörkblå. Och så där håller jag på.

Uppfattningen av tid försvinner. Jag räknar inslag för att hålla ordning på vilken trampa som ska användas. Rand efter rand blir klar. Det går liksom inte att sluta: "Bara en färg till, och så kanske ytterligare en."

För varje färgbyte flyttar jag fram vävspännaren och så måste jag lämna vävpallen för att dra fram en bit till av varpen, och kanske spola upp nytt inslagsgarn.

Alldeles för fort närmar sig varpen sitt slut. Gla-hålet är redan synligt och snart är det bara effsingarna kvar. Nåväl, det är bara att varpa en ny väv och sätta igång igen. Och att ägna lite tid åt en annan väv som också längtar efter att bli gjord.

Vävning är så fantastiskt roligt tycker jag, och så blir det så fina och användbara resultat. Helt suveränt!

Final

Igår - skottdagen - var sista tillfället att skjuta den älgkalv vi har kvar på tilldelning. Jaktlaget samlades nästan mangrant och vi fick en fin förmiddag.

Spårsnö, men inga älgspår nånstans. Flera av oss såg rådjur och det är alltid trevligt att se djuren även om de inte får skjutas just då. Drevkarlen fick upp vildsvin men ingen fick möjlighet att skjuta.

Sen ägnade vi oss åt det som kanske är det viktigaste med jakten: att samlas runt en eld och prata och fika. Just denna dag bjöds det faktiskt paj och vaniljsås, det hör inte till vanligheterna, och uppskattades mycket av alla.

Tacksamma för jaktsäsongen som ligger bakom. Vi har bra jaktmarker och det bästa jaktlaget.