I december pyntade någon en gran som står vid vägkanten på ett ställe som vi passerar nästan dagligen. Jag tycker det är väldigt mysigt att någon fixat detta. Det är en så liten fånig sak, men som gör mig glad. Häromdagen tog jag mig tid att stanna bilen och gå och titta på tomtarna som fortfarande hänger i granen. Visst är de söta?!
Jag har fogat kakelplattorna på golvet, och det blev riktigt bra. Jag är så glad över det!
Samtidigt har jag funderat över ordet fog. Det har ju flera olika betydelser. Men hur hänger de ihop?
Nu är den efterlängtade tiden då det blommar små, låga blommor i gräset lite varstans. Våren är så välkommen!!
Idag var det dags för Judits vävar att möta allmänheten!
Och vilket mottagande: massor av människor som kom och som uttryckte sin beundran och fascination för materialet och utställningen. Och jag kan bara instämma. Att materialet är spännande och inspirerande visste jag sedan tidigare. Det var en glädje att se allt samlat i utställningen som var så fint utformad med jordnära färger och textil inramning.
Jag såg en nattfjäril som helt misslyckats med att kamouflera sig. Den var ljust, ljust beige och satt på en svartmålad dörr. Efter lite googlande gissar jag på guldgul frostmätare. Men jag är långt ifrån säker. Det finns så många arter som är snarlika.
Nu har den sista väggen blivit tapetserad med en stor fototapet som vi köpt. Det är inte ett foto som någon av oss tagit utan en som ingick i standardsortimentet.
Jag tyckte materialet i tapeten var lite hårt och svårhanterligt, men det gick rätt bra att få upp den ändå.
Nu när all tid går åt till renovering så blir de få och små glimtarna av vävning viktiga. Dessa glimtar kommer i huvudsak från tre håll: nätverket Mönstervävarna, digitalt vävcafé och vävgrupper på fb.
Häromdagen var det digital konferens på jobbet och då lät jag mina händer syssla med brickväv medan jag lyssnade. Det var skönt.
Det är gott att vara två. Att ha någon att dela livet med. Det verkar fåglarna i det här trädet också tycka.
Nästan all ledig tid går ju åt till den stora renoveringen, men ibland får man sticka emellan med något annat. Som ikväll då det var digitalt möte om Judits vävar igen. Nu är det inte långt kvar till utställningen på Oskarshamns konsthall. Vernissage är om tio dagar. Det ska bli så spännande att få se allt material samlat.
Utställningen pågår från 29 mars till 18 maj så det finns möjlighet att besöka den under en ganska lång tid. Hoppas du har möjlighet att komma. Du kan läsa mer om utställningen här:
https://www.oskarshamn.se/kultur-och-fritid/kultur-och-upplevelser/kulturhuset/konsthallen/utstallningar-i-konsthallen/judits-vavar/
Någon ropade mitt namn och när jag vände mig om kom två cyklister infarande på gårdsplanen. Där klev de av sina cyklar och kom fram och kramade mig.
Det visade sig vara två av de skönaste grabbar jag vet. Ett par bröder i samma åldrar som mina barn och när de växte upp umgicks familjerna mycket. Nu är det flera år sedan jag träffade dem men de bor fortfarande i mitt hjärta.
En liten stund pratade vi och uppdaterade varann om hur vi har det, men snart trampade de vidare.
Men min dag blev helt förändrad. Jag fick en enorm glädje- och energiboost av det korta mötet.
Tack och lov för att ha mycket utrymme! Hela köket fanns i hundratals lådor på logen. Vi började med att organisera om allihopa och sen ägnade vi oss åt att bygga ihop stommar och sätta fast dem längs väggarna. Nu går det att ana att det ska bli ett kök.
Jag älskar att tapetsera! Det är ett trevligt hantverk. Och så blir det stor skillnad snabbt. Jag är inte lika förtjust i att måla, men det går an. Tak, fönsterfoder och andra trädetaljer blir vita successivt. Och sen lägger Jonas till nya lister, dörrfoder, kabelrännor mm som fullkomnar utseendet.
Idag gick vi en rundtur bland simulatorerna på sjöfartshögskolan. Det är fascinerande! Och massor av teknik inblandad. Sen provade vi dem, så klart, och navigerade genom farleden i Kalmar sund och var inne och vände framför Kalmarsalen. Det är riktigt kul! Och ganska svårt.
Innanför ytterdörren och framför vedspisen i köket fanns tidigare kakelplattor. Vi har funderat lite fram och tillbaka om hur vi skulle göra - kanske köpa nytt.
De som ursprungligen la in det röda kaklet i hallen måste varit lite som vi, och många andra är, och hellre sparar än slänger. I något av alla förråd fanns nämligen nästan lika många oanvända kakelplattor som låg och väntade på att bli använda. Endast tre av de gamla plattorna behövde rengöras och återanvändas.
Nu är det återigen rött kakel i hallen och matchar ledstången och de nya småblommiga tapeterna. Det gläder mig.
Nu ska allt få torka innan vi lägger fogmassa i skarvarna och sätter lister som övergång mellan kakel och parkett.
