Ullgarnet (forts)

Jag la mitt garn i en shoppingkorg som jag doppade i varmt vatten med en gnutta schampo. Sköljde på samma sätt och tillsatte en skvätt ättika i sista vattnet. Sen centrifugerade jag varsamt och hängde upp härvorna med en tyngd för att dra ut dem medan de torkade. Och jag drog lite extra i det ett par gånger. 

Nu har jag fyllt hela strykbrädan med härvor av vackert garn. Står förundrad och tittar på det, och stryker över det med handen. Tänk att jag kunde göra något så fint av en påse ull!

Sen ställde jag frågan om överspunnet garn till sådana som kan mer än jag och fick en massa tips och råd. Nu är jag snart redo att sätta upp min väv.

Skillnaden mellan det mörkaste och det ljusaste

Ullgarnet

Totalt blev det nästan exakt ett kilo ullgarn. Eftersom det är av ull från jämtlandsfår är det väldigt mjukt. Och jag tycker det är fint. Det blev ganska tunt - ca 3000 m/kg - och tillräckligt jämnt. 

Men det är överspunnet. Alltså för hårt snurrat. Så om det inte hålls sträckt så knorvlar det ihop sig. Jag undrar hur det blir om jag ändå väver av det. Och om det är något jag kan göra för att få det mindre snurrigt.

Fjäder i hatten

Så kom hon då! Fru Hassel. Med sin röda fjäder. 

 

Klart slut

Jag har spunnit klart. Ullen är slut. Jag är mycket nöjd.

Nu ska jag göra annat på kvällarna. 

Höns på utflykt

Vi släppte ut hönsen och det syntes lång väg hur mycket de uppskattade att komma ut i vårsolen och känna gräset under fötterna. Men efter några timmar gick den in och vilade i den invanda hönsgården igen.

På gång

Våren är på gång. Det märks på flera sätt. Ljuset, värmen (eller frånvaron av kyla i alla fall), fågelsång och växtlighet.

Någon sorts vide

Vintergäcken lyser som solen

Rabarbern vecklar ut sina blad

Hasselns hängen är redo och väntar på att deras dam,
med den röda fjädern i hatten, ska dyka upp.

 

Mammas vävar

Jag har varpat en ny väv till mammas lilla vävstol. Det är tänkt att bli smålandsdräll i vårgrönt. 

Och precis den dag jag hade med varpflätan till henne, så var hon klar den vackra röda väven i stramalj och engelsk tuskaft.  

Snart

Snart är det dags. Igår kom de nyinköpta fröerna och idag har jag hittat värmemattan att ha under sådderna. Det går att ana lite vårkänsla i luften. Förväntan börjar pirra inuti mig. Snart ska jag planera årets odlingar och så de första fröna. 

Tant ull-tuss

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig att det skulle ta så kopiöst lång tid att förvandla ull till garn! I flera veckor har jag ägnat all ledig tid åt att karda och spinna, karda och spinna. Karda och spinna. 

De två sista kvällarna har jag bara kardat. Jag har nämligen kunnat ana slutet och bestämde mig för att bli klar med det ena momentet. Nu är jag där. Kardorna kommer att få vila sig på obestämd tid. Nu återstår en hel del kvällar innan allt är spunnet.

Och jag inser att jag måste inte alls ha får för ullens skull. Det tar alltför mycket tid så det är inget jag vill ha hängande över mig som ett krav att jag måste ta hand om. Den dag jag vill göra det här igen kan jag köpa ull. 

Snödroppar

 

Byteshandel

I utbyte mot viltkött fick jag vävgarn. Kolla - en hel vävpall full! Jag tycker det är alldeles för mycket i förhållande till hur mycket (eller lite) kött som jag lämnade. Men vi blev båda väldigt nöjda med den här affären.

Ljuvlig merinoull

Tre små spolar med baby-alpacka, 
och tre rullar ullgarn i växlande färg

Ullgarn

Bomullsgarn

Helt besatt

Anledningen att det varit lite glest mellan blogginläggen de senaste veckorna, är att jag ägnar all ledig tid åt att karda och spinna ull. Jag är helt besatt av det. Inte för att det är jätteroligt och en ny passion som jag alltid kommer ägna mig åt. Utan för att det är fascinerande att jag klarar detta, och att det blir fint garn. Och för att jag vill bli klar med garnet så jag ka väva av det. 

Det var en papperskasse full med ull och det känns ju inte som så mycket men det tar tid att förvandla det till garn. Mycket tid. Så jag måste jobba på allt jag kan.

Eld

Idag har vi eldat ris uppe på kullen, Jonas och jag. Vi började med en lite lagom hög, men sen fyllde vi på gång på gång. Jonas gick en sväng med röjsågen och kapade dessutom ner ett par döda grenar i en vildapel. Så det blev en brasa som brann flera timmar. Vi satt och tittade på den med varsin kopp kaffe och en bulle. Jag gillar verkligen eld (när den är i kontrollerad form).

Hönsen

Länge sen jag la upp några hönsbilder här. Det måste vi ändra på! 

Lillhönan (Jonas favvohöna)

Tuppen Manfred till höger

 

Vårtecken

I morse hörde jag talgoxens vårmelodi! Hurra!  

Lin och sammet

På veckans möte med Mönstervävarna avslutade vi temat lin med att delge varandra vilka reflektioner och lärdomar vi fått genom arbetet. Och så pratade vi om linföreläsningen som flera av oss var med på och som gav mycket fakta och nyttig information. Ett antal linvävar fanns med på vårt möte (en del har jag säkert visat tidigare).

Ett rejält antal handdukar i sammetsgarn (blandat med bomull och cottolin) landade också på bordet så att vi fick förundras över både utseende och känsla. Jag hade tänkt att kanske inte väva så mycket fler handdukar - jag har redan gjort så många. Men när jag såg och kände på de här blev jag jättesugen på att göra sådana. Så det kommer säkert att bli fler handdukar i mina vävstolar...