När äpplena blommade i våras fick vi en frostnatt som gjorde att vi fått väldigt få äpplen i år. Det lilla trädet av sorten Ingrid Marie som vi köpte det förra året har kanske förstått att vi är lite besvikna för det blommar nu. Knasigt med både blommor och frukt på trädet samtidigt.
Så här års brukar det finnas dahlior i fikarummet. Det är en lärare som tar med sig hemifrån och förgyller lite för oss andra. Varje vecka finns en ny kombination av färger och former. Men alltid vackert. Kolla in denna veckans variant!
Jag hade några små glasflaskor som det varit parfym eller hudvårdsprodukter i. Jag diskade dem och tog bort etiketter och text. Sen blev de ypperliga pytte-vaser att använda en och en eller flera tillsammans. Perfekt att ge bort en liten blomma i, för då behöver vasen inte lämnas tillbaka.
Vävningen är en passion som uppslukar mig mer och mer. Det kan vara både rofyllt och utmanande, beroende på material och vävsätt. Jag får användning av mitt logiska tänkande och matematiken när jag planerar och sätter upp en väv. Och samtidigt får känslan och intuitionen vara med i valet av färger och nyanser.
Jag har ett rejält garnlager att botanisera i och nu när jag börjat spinna har jag fått ytterligare en dimension till vävningen och skapandet.
Möjligheterna är oändliga: från tunna skira gardiner, via dukar, möbeltyger och mattor till tjocka sittunderlag med obehandlad ull. Från smala band och hankar till handdukar till dukar som vävs i två lager och blir dubbelt så breda som väven är när den växer fram. Det spelar ingen roll hur mycket jag lär mig - det kommer alltid att finnas nya tekniker och nya varianter. Vävning är helt magiskt!
Jag stämmer in i hur HannaKristine formulerar det:
"Jag är inte bara handvävare utan är också skapare av lyx."
Det är sannerligen lyxigt att torka sig på egengjorda handdukar och badlakan, att ha mattor där man känner igen tyget i trasorna. Lyxigt att lägga hemvävda dukar på bordet och att sy kläder av tyg en själv gjort. Lyx att ha stolsdynor, kuddar och plädar där man själv står för både färger och mönster.
Själva processen att framställa alla dessa saker är så rolig och tillfredsställande. Det gör ju alltihop ännu lyxigare.
Två ungdomar var här och hjälpte oss ta upp potatisen. Oj så snabbt och lätt det gick för dem! Så skönt att potatisen är uppe nu, och extra skönt att det hände utan att jag behövde jobba med det. Tack snälla för insatsen!
Under tiden slutskördade jag squash och pumpa. Det blev en skottkärra full. Tur att de flesta är lagringsbara och kan användas större delen av vintern.
Jag väver. Med mitt eget lin.
Känslan är överväldigande.
Jag är fylld av ödmjukhet inför naturen. Att det ens går att skapa textil från en växt. Det är så häftigt! Jag sådde ett frö och nu blir det ett tyg. Samtidigt känner jag historiens vingslag och är förundrad över hur mänskligheten under generationer kommit fram till ett fungerande och effektivt sätt att lyckas med processen. Det är så många steg. Förutom att så, rensa ogräs och skörda, så ska linet torka, rötas och torka igen innan det kan bråkas, skäktas och häcklas vilket krävs för att en ska kunna spinna garn att väva av.
En annan del av känslan är stolthet. Jag har faktiskt gjort vartenda dugg själv. Så mycket jag har lärt mig. Nu är jag en av dem som kan. Och som kan lära ut till andra.
Och samtidigt känner jag mig rörd. Nästan andäktig.
Wow. Den här upplevelsen går inte att jämföra med något annat.
Nu är det bra tid för att beskära fruktträd. I år har våra äppelträd mängder med vattenskott så det känns extra viktigt att gå över dem. Så jag klipper och klipper. Men bara ett par timmar åt gången. De tre minsta träden är klara och jag har börjat på det fjärde och det är värst - så mycket vattenskott att det ser ut som att trädet har "päls" på stammar och grenar.
Våra "hyresgäster" korna får det ena skottkärrelasset efter det andra av kvistar med mumsiga löv.
Det mest tidsödande momentet av alla förberedelser är att solva och skeda. Jag gör det samtidigt. Solvar ett antal trådar och när jag sen skedar dem blir det en extra kontroll att solvningen blev rätt. Det är ett sätt som funkar bra för mig. Jag låser trådarna med pås-klämmor och för varje klämma mäter jag bredden för att kontrollera att skedningen blivit rätt.
Igår var det ledig söndag och jag satt med min väv. Det kändes nästan "syndigt" att vara inne när det var så fint sensommarväder ute. Men är man ledig får man väl använda sin tid som man vill. Och jag ville detta. Snart, snart får jag börja väva med mitt hemodlade lin. Det ska bli så spännande och jag ser fram emot det mycket.
Nästa år måste jag odla mer majs. Det är en gröda som sköter sig själv helt och hållet, och som är så vansinnigt god att äta. Årets majskolvar är skördade och de vi inte ätit upp direkt har jag förvällt och tagit loss kornen från. Ett par liter små guldkorn att njuta av i vinter.
Visst är det häftigt mönster som majskornen bildar?!
Nu ska det äntligen bli en väv helt i lin. Jag varpade drygt 600 trådar av köpt lingarn. Det ska vara två trådar i rör i en 50-sked så bredden blir lite över 60 cm. Jag varpade tio meter så det kommer att räcka till 10-12 handdukar. Till inslag kommer jag att använda mitt hemodlade, handspunna lingarn. Så spännande!!
De yttersta trådarna i varpen är de som nöts mest i vävningen och lin har svårt att klara den påfrestningen. Därför lägger jag några trådar av bomullsgarn ytterst på varje sida. Jag hade ingen bomull i samma nyans som det oblekta linet men det gör inget. Jag valde en stark orange färg istället. Samma nyans hade jag i lin och la in ett par cm till en rand på ena sidan. Hoppas det blir lagom busigt.
Sen drog jag på väven. Den bråkade lite, men jag är ju envis så det gick bra till slut.
Någon hade använt ute-vävstolen inatt. Så fint! Och många, många fler spindlar hade varit flitiga för hela naturen var full av nät där daggen glittrade i morgonljuset.
Det kunde tagit hur lång tid som helst att köra till jobbet i morse. Jag ville stanna och fota överallt. Men gjorde det inte utan samlade bilderna och intrycken i mitt inre istället. En enormt vacker morgon som inte låter sig beskrivas i ord, men jag måste ändå försöka:
Jag körde österut, mot den uppåtgående solen. Nattens fukt steg som ånga i motljuset. Främst över sjöar och vattendrag så klart. Den drog fram som slöjor över sjön. Jag körde över en liten bro och undrade nästan om det brann under den för ångan nästan bolmade upp.
Men även från resten av naturen steg fukten. Flera gånger silades motljuset mellan träden och strålarna framträdde i fukten. Och det ångade lite extra från en häst i sin hage.
Bredvid grusvägen står ett litet träd jag tittat på otaliga gånger. Det är en liten ask och runt stammen har en annan växt slingrat sig. Den har suttit så hårt att askens stam tvingats anpassa sig. Naturen har format trädet till en spira.
Häromdagen frågade jag markägaren (en av våra grannar) om jag fick ta ner trädet och det var ok. Jag har klippt av alla grenar och borstat stammen för att den ska bli lite lenare och renare. Nu ska jag använda den som linspira (eller linfäste) när jag spinner garn.
Jag är så glad att jag kunde ta vara på den. Den är så speciell.
Jag har frörepat sommarens linskörd och fick ihop nästan en halv hink av frökapslar. Sen la jag ut linet för rötning där gräsmattan ligger i skugga nästan hela dagen. Visserligen är det kanske för torrt väder för rötning, men det är ganska mycket dagg på nätterna och om några dagar väntas regn.
Vädret är helt magiskt! Mitten på september bjuder på högsommarväder den ena dagen efter den andra. Strålande sol och mellan 25 och 30 grader.
Kvällarnas stillhet har verkligen inbjudit till att sitta i ett jakttorn och bara ta in naturens ljud i solnedgången.
Morgonen idag var också helt stilla. Vi ville inte ta tag i att göra något, för det kändes som att vi i så fall riskerade att bryta förtrollningen.
Lite längre fram på dagen var det ljuvligt att sitta i halvskuggan med kaffe och glass och känna en svag bris.
Kväll efter kväll ägnar jag mig åt att spinna lin på spinnrocken och det går allt bättre. Successivt lär jag mig hanteringen. Förhållandet mellan garnets snodd och hur snabbt det rullas upp på spolen har blivit avsevärt bättre. Garnet blir lite jämnare och lite mindre "tufsigt" för varje gång jag övar.
Ikväll kom jag in i ett flow när allt funkade riktigt bra. På mindre än två timmar spann jag cirka 40 gram. Riktigt nöjd.
Busan såg ut att njuta där hon låg lojt utsträckt i solskenet, på bänken vid stallväggen. Katter har mycket att lära oss när det handlar om att fånga tillfället, njuta av ögonblicket och bara vara.
Vilken vacker grönsak jag skördat idag! Fascinerande utseende och en smak som är en blandning mellan blomkål och broccoli.
Det går inte snabbt och det blir inte särskilt bra. Men det går! Hurra!
Jag åkte till Dädesjö för en heldag om lin. Sju deltagare tävlade om vem som kunde spinna den längsta och finaste lintråden på en halvtimme. Somliga av dem var riktiga proffs - det var verkligen kul att se dem i arbete och en tråd som växte fram mellan deras fingrar.
På hembygdsgården fanns ett helt hus dedikerat för lin. Där fanns en utställning, och där fanns också maskiner för bråkning och skäktning.
Innan jag åkte hem lyssnade jag på en föreläsning om linhantering, mest vävning. Marie Ekstedt Bjersing kan verkligen hur mycket som helst om textil. Det är jätteintressant att lyssna till henne.
 |
| Oj så olika linet kan se ut, bl.a. beroende på hur det har rötats. |
