Tid, frys och paj

Tiden rusar. Livet består mest av måndagar och fredagar, för det är de dagarna som uppmärksammas eftersom de markerar gränsen mellan jobbdagar och lediga dagar. Idag är redan sista augusti och hösten har kommit med ihållande regn (välbehövligt) och blåst. Antar att det bästa är att försöka leva här och nu, att vara närvarande och inte leva varken i drömmar eller minnen. Men det är inte alltid enkelt.

Kvällarna den här veckan har till stor del ägnats åt att laga mat för att ta tillvara av den stora skörden. Men nu förskjuter vi problemet: när lagret färska grönsaker på bänken minskas, så fylls frysarna mer och mer. Plus att vi har haft jaktlycka på sistone. Vi överväger allvarligt att köpa en frys till. Hur många är rimligt att ha? När vi både är jägare och odlare och jag dessutom gillar att baka?!

En plåt moussaka har jag gjort och ett antal små och en stor äppelpaj. Jag hittade ett nytt recept på tomatpaj. Jag tyckte den var rätt god, men Jonas var inte så imponerad - han tyckte den var lite för "lam" och kompletterade med lite kryddor. Klämmer ändå in receptet här, kanske vill vi göra den igen. Snygg var den i alla fall.

Tomatpaj

175 g vetemjöl

1 dl sesamfrö

1 äggula

1 msk kallt vatten

100 gram smör

lite salt

Blanda i matberedare. Tryck ut i form, ställ kallt en stund. 

Grädda pajskalet i 180 grader cirka 20 minuter. 

Lägg 400 gram skurna cocktailtomater i pajskalet

3 ägg

1 1/2 dl matlagningsgrädde

250 gram mascarpone

Vispa ihop och häll över tomaterna 

Grädda i 200 grader cirka 20-30 minuter. 

När pajen är färdig men fortfarande varm: 

Skiva 2 mozzarellor och lägg på. 

Klipp färsk basilika över.

Älg och rådjur

Jag satt på pass i "Tallen".
Jag satt inte i en tall, utan i det jakttorn som kallas så, eftersom det står under en ensam, hög tall.
Framför mig bredde en gräsbevuxen åker ut sig, bakom mig åt vänster en smal plantering och längre bort storskog, bakom mig till höger slingrade vägen. Molnigt men inget regn, ganska lagom varmt och med en västanvind som nådde mig snett från höger. Fin kväll. Jag satt och funderade på allt möjligt och åt ett äpple.

Spanade mestadels lite snett åt höger eftersom vinden kom därifrån. Ett djur från det hållet skulle inte känna min människolukt.

Plötsligt ser jag i ögonvrån, en rörelse och tittar däråt. En ung älgtjur stegar in på åkern. Han kommer från snett bakåt vänster - precis den riktning som vinden drog lukten av mig. Men han måste ha missat det. Han ser visserligen att jag sitter i tornet för han kollar på mig rätt mycket. Men bestämmer sig tydligen för att jag är ofarlig (och det är jag ju - älgjakten börjar inte än på många veckor) för han strosar omkring framför mig på åkern ett bra tag.

Jag tittar på honom. Det är nog en "fjoling" med horn som cykelstyren. Inte så stor. Men han är inte mager, vilket var skönt att se. Denna varma, torra sommar har ju varit tuff för både djur och växter annars. Tittar på honom i kikaren en stund, och även i bössans kikarsikte bara för känslan. Med mobilen tar jag många kort och ett par filmsnuttar, och tar också kort med mobilen genom kikaren. Trevligt att han stannade så länge.

När han gått blev allt stilla igen. Och när solen gick ner bakom horisonten (bakom molnen) så stillnade även vinden av, så bara svaga vindpustar var kvar.

Så satt jag där i lugn och ro, och tiden gick.

På samma ställe som älgen kom in står plötsligt ett rådjur. En snabb koll i kikaren visar att det är en bock, en sextaggare. Tyst och försiktigt vänder jag över bössan åt rätt håll och vrider kroppen. Törs inte snurra på stolen, för den skulle säkert gnissla i så fall.

Bocken i siktet, osäkrad bössa. Han går ett par steg bortåt, tar en tugga gräs och tar ett steg till. Men jag har inte bråttom. Han är på ganska kort avstånd och förhoppningsvis vänder han upp sig med bredsida istället för att hoppa över stenmuren framför sig. Har knappt tänkt tanken innan han svänger upp vinkelrätt mot mig och jag kan trycka av.
Och han flyger iväg! Rusar fram över åkern! Men jag är säker på att skottet suttit rätt, det ska inte behövas ett skott till, han måste lägga sig. Följer honom med blicken och laddar om. Ganska snart blir det tyngre och tyngre för honom att springa och innan han når slutet på åkern går han omkull. Lika förvånad varje gång över att de kan springa så pass långt med ett dödande skott i kroppen.

Jag klättrar ner ur tornet och släntrar iväg över åkern. Tar några kort förstås innan jag tar upp kniven och börjar jobba. Det går fort och lätt. Känns inte så trevande som de första gångerna. Och när Jonas ansluter från sitt torn en bit bort har jag tagit ur bocken, dragit den fram till bilen, samlat ihop mina saker i tornet och är på väg att hälla ut en påse äpplen på åkern.

Denna åkern kallas "Markalyckan" av folket i byn. Och för mig är den verkligen en lycka - jaktlycka. I sommar har jag här skjutit en gris, en räv och nu ett rådjur. Förra sommaren sköt jag en bock här och inte långt härifrån sköt jag min allra första bock för några år sedan.

Ännu en kväll full av naturupplevelser, "lycka" och tacksamhet.

Nytt projekt

Jag har börjat en ny vävkurs! De tidigare jag gått har varit så enormt kul och inspirerande så jag har höga positiva förväntningar. Denna kurs är på distans och handlar om brickband. Vi kommer att få information, tips och uppgifter varannan vecka. Varje uppgift beräknas ta ca två timmar. (Vi får väl se hur det blir med just den saken; jag har nyligen tagit mig an första uppgiften och den har tagit avsevärt mer än två timmar.)

Det första bandet ska vara i ull och jag har inte så mycket ullgarn, men "man tager vad man haver" så det blev tvåtrådigt i en färgskala som kanske är lite för retro 70-tal för min smak. Men det kommer att funka bra som provväv och för att lära mig. Kanske är det t.o.m. bra att det är lite grövre garn, då kanske det syns bättre vad jag gjort. Nåväl, så här ser det ut än så länge. Inget vävt än - bara förberedelser.

Min oas

Nu ryms det ett par stolar i växthuset igen. Det är ljuvligt att kunna sitta där inne när vinden och luften inte längre är sommarvarm utanför. Jag har klippt ner och slängt de plantor som gjort sitt så nu är det inte fullt så trångt som under högsommaren. Men fortfarande återstår massor av gurkor och tomater som inte är mogna än.

Jag funderade på hur mycket vi odlat i sommar, hur mycket det skulle kostat om vi handlat allt. Massor av physalis, tomater och gurka, en hel del potatis, lök, vitlök och morötter och dessutom en del majs, jordgubbar, blåbär, rädisor och sockerärter, och en del annat. Det är verkligen en rikedom att kunna skörda så förstklassig mat.

DTU

Två dagars konferens med jobbet på Danmarks Tekniska Universitet. Jag gillade det jag såg: Genomtänkt teknik och bra akustik i salarna, fin konst på väggarna, många vackra innegårdar i olika storlekar och ett ljust och flexibelt bibliotek.

Pajbuffé

Imorgon fyller jag år så idag firade vi lite (ledig dag idag men inte imorgon). Eftersom jag inte är så svag för tårta bjöd vi på paj. Tre sorters smulpajer och så vaniljvisp blev ett uppskattat eftermiddagsfika.

Utgångspunkten för smultäckena var ungefär samma, och så med lite olika variationer. Och alla mått är gissade på en höft för det mesta öste jag bara ner i matberedaren innan jag körde ihop degen och smulade över bären/frukterna. Sen stod de i ugnen drygt en halvtimme i knappt 200 grader.

Smuldeg:
100 g marg (mjölkfritt denna gången)
1 dl socker
3 dl "torra smulor"

Rabarberpajen:
"Torra smulor" var 2 delar havregryn och 1 del vetemjöl
Dessutom
1 msk ljus sirap
1 tsk mald ingefära

Äppelpajen:
"Torra smulor" var övervägande del vetemjöl och bara lite havregryn
Dessutom
1 msk ljus sirap
2 tsk mald kanel

Gyllenbärspajen:
"Torra smulor" var lika delar havregryn och kokos
Dessutom
1 msk vaniljsocker

Alla tre pajerna var goda och jag kan inte utse någon enskild favorit. Paj är kalas, helt enkelt. Uppskattat med flera sorter.

Gurkor

Skörden av tomater har passerat sin kulmen. Vi får fortfarande mer än vi hinner äta, men det är inte lika mycket som förra veckan.

Däremot har mängden gurkor stegrats. I synnerhet äppelgurkan "Lemon". Visserligen har vi två plantor i år, men jag har aldrig varit med om något liknande! Jag plockade över trettio stycken idag. Bara av den sorten. Och så ett gäng av "White wonder" dessutom.

Snacka om att känna sig rik (på gurka).

Ett helt tvättfat fullt av runda, gula gurkor

Plantan håller på att växa ur grannens växthus. Snart går det att skörda utiftån

Räv

Min andra kväll på bockjakten verkade bli lika tom och tyst som första kvällen jag satt ute. Men precis efter solnedgången kom en räv ut på åkern. Den var ganska "tunn" och jag trodde den hade skabb.
En skabbräv vill man gärna skjuta för att förkorta lidandet för den. Men även en frisk räv är det angeläget att skjuta - rävar tar tjäder, rådjurskid och andra smådjur som vi gärna vill ha i skogen.

Så jag siktade och sköt. Räven föll omkull och sprattlade rejält. Men efter en stund tog den sig ändå upp och kutade iväg. Den kom inte så långt utan låg död i kanten av åkern.

Jag la upp den på en mossig sten med utsikt över åkern, rullade ihop den så den skulle ligga bekvämt. Det känns liksom rätt att behandla de djur jag skjuter med respekt och vördnad.

Skymningen föll när jag gick därifrån. Tacksam för ännu en kväll i skogen.

Vemod

Även om en tror sig tagit rätt beslut så känns det lite svårt att skiljas från något en haft länge. Stugan i Sallanders hage är nu såld och tömd.

Den stugan har Jonas haft tillgång till så länge han kan minnas. Där har otaliga midsomrar firats tillsammans med familj och släkt. Och det var där Jonas och jag vigdes för fem år sedan.
Där har jobbats och fixats, målats och rensat. Men där har också funnits tid för sol och bad, lata dagar utan tider att passa. Många måltider på altanen, med sundets glitter mellan trädstammarna.

Vi har använt den mindre och mindre. Nu är det dags att lämna över till en annan familj att fortsätta älska och vårda och använda stugan. Beslutet har vuxit fram under åren och nu är det dags. Men visst känns det vemodigt och lite sorgligt.

Överdrifter

Jag är rätt bra på att överdriva. Det bara blir så. Det är så många saker jag vill så mycket. Och för mycket av det goda kan vara underbart!

Men det finns tillfällen när jag tänker att det kunde varit bra om jag hade förmåga att begränsa mig en aning. Som nu, när det känns som att all vaken tid går åt till att ta hand om skörden. Men egentligen är det ändå kul.

Och Jonas har anlag för att vara likadan. Det är kanske en förutsättning för att vi ska funka så bra ihop.

Men häromdagen var det dumt att ingen av oss bromsade i tid:
På eftermiddagen åkte vi till stugan. Nu är den såld och vi jobbar på för att packa allt och tömma den. Vi hade gjort en rejäl insats dagen innan och fortsatte nu att fylla lådor. Det tog några timmar. När vi ändå var där tänkte vi ta med oss en del därifrån. Det blev ganska mycket. Vi fyllde bilen och släpet med alla våra lådor och en hel del prylar. Sen var vi rätt trötta. Så långt var allt ok. Vi var på väg hem. Då insåg vi att bil och släp måste tömmas i Nybro eftersom de skulle användas till annat dagen efter. Och dessutom fanns det mer saker som måste bli gjort under kvällen.
Oj, med den insikten tog kraften slut. Visst, vi gjorde alltihop - vi var ju "tvugna". Men suck vilka trötta kroppar när vi vacklade isäng.

Inte alltid bra att överdriva alltså. Fast det kanske du redan visste.

Drönare

Vissa dagar på jobbet är ännu bättre än andra.

Idag åkte hela IKT-gänget ut till det vackra Osaby och provade att flyga med drönare ett par timmar. Kul och trevligt och inspirerande.

Älgbanan

"Helst vill en ju skjuta ett bra resultat. Men om en inte gör det, blir en påmind om sin egen kapacitet och begränsning. Det är lika viktigt och nyttigt det."

Ungefär så sa vi på väg hem från skjutbanan i Helgesbo härom kvällen när vi varit där ihop med större delen av jaktlaget. Nyttig träning, trevlig samvaro och gott kaffe.

Bjässar

Årets största tomat är skördad. Det var ett exemplar av bifftomaten Brutus och vägde 647 gram.

Men många andra jättestora tomater var också mogna just nu. Vi har ett antal kilo att ta hand om...

Från vänster: White tomasol på nästan ett halvkilo styck, en solgul jag inte har namn på, Federle och en grekisk tomatsort

Just nu går torken. Jonas skar halvsmå tomater som ska bli "soltorkade" och sen lagras i olja tillsammans med vitlök och kanske örter.
I torken finns också grönsakssalt: salt blandat med nästan bara röda tomater, några kvistar röd basilika och lite orange paprika. Förhoppningsvis blir det ett vackert rödorange salt med god smak.

Tre liter tomater står och puttrar på spisen och när det kokat ihop till lagom konsistens blandar jag i ett par tärningar grönsaksbuljong och har härlig tomatpuré. Den innehåller inget konserveringsmedel så vi fryser den i iskuber och småburkar för att kunna ta upp bara så mycket som behövs.

Da Vinci och vi andra i Kalmar

Sommarens sista semesterdag tillbringades på trevligt sätt och i trevligt sällskap. Jonas och jag, båda våra pojkar samt min mamma och pappa var tillsammans i Kalmar i flera timmar.

Först fika i skuggan av de stora träden i Krusenstiernska gården.

Sen Kalmar slott och utställningen om Leonardo da Vinci.

Avslutade med en sen lunch innan vi skildes åt och åkte åt olika håll.

Slottskyrkan