Efter en ganska tung vecka bespetsade jag mig på att tillbringa fredagskvällen i skogen för att ladda mina inre batterier. Och så blev det verkligen.
Innan jag kommit fram till åkern där jag skulle sitta såg jag ett rådjur, stannade bilen och bara njöt av att få se den.
Jag satte mig i "tallen" med en byig vind från väster som blåste mig i ansiktet där jag satt och såg ut över ena änden av Markalyckan. En liten termos kaffe och en bit choklad hade jag tagit med mig. Mumsade på det medan jag tog in naturen och lugnet.
Ganska snart kom en hare och den höll mig sällskap nästan hela kvällen.
Efter en stund kom ett nyfiket rådjur, ett litet smaldjur. Den kände inte min vittring och hörde inget av mig men visste ändå att det var något där. Lite försiktig först, men sen tog nyfikenheten överhanden och hon kom närmare och närmare. När hon försvunnit in i skogen hörde jag henne bakom mig ett bra tag.
Solen sjönk och molnen över trätopparna färgades rosa.
Jag hörde vildsvin på andra sidan åkern, både grymtningar och knak, men ingen som kom fram så jag kunde se den.
Mörkret tilltog och jag satte på nattsiktet på bössans kikare.
Stilla, tyst och vilsamt. Mitt inre kom mer och mer i lugn.
Och när jag lämnade skogen strax före midnatt hade jag en gris med mig hem.
