Ledig lördag i varm och soligt vårväder. Vilken fantastisk dag!
Fåglarna sjunger och kvittrar, solen flödar hela dagen, knopparna sväller på träd och buskar, vårens blommande lökar slår ut.
Vi ägnade många timmar ute i trädgården.
Nu är framsidan och gaveln städade och fixade, gammalt skräp är nedklippt och bortforslat och allt är iordning för att ta emot våren.
Växthuset är tömt och städat, och det lilla växthuset uppställt inuti. Så nu kan plantbarnen flytta ut vartefter jag skolar om dem.
Väldigt nöjda med vårt dagsverke och med trötta fötter och värkande ryggar släckte vi lamporna och "kurade skymning" vid earth our. Och sen var det dags att ställa om klockorna till sommartid.
Vi noterar tacksamt att vi tagit oss igenom ännu en vinter. Och tackar Gud för vår, ljus och värme. Nu är det dags att leva igen (inte bara överleva).
___________________________________________________________________
Jag tvättade växthuset så här:
3 dl ättika
1,5 dl T-röd
3 dl såpa
3 l varmt vatten
Blandades ihop och sprayades på glaset men mest på skarvarna i glaset och på aluminiumprofilerna. Både på insidan och utsidan av växthuset
Sen gick jag över alltihopa med högtryckstvätten. Även nu med fokus på skarvar och vrår.
Avslutade med att spola av alltihopa med vanligt vatten för att skölja bort allt löst.
Själva glasrutorna är inte jätterena. Men jag hoppas ohyra, alger och mögel tagit stryk. Det är viktigast.
Fyren finns för att sprida ljus i mörkret
För att påminna om guldkanterna i tillvaron
Här samsas jakt, hantverk, odling, och andra tankar om livet och Gud
söndag 31 mars 2019
Ny look
Besök med klippning bokat hos vännen Cia. Äntligen! Jag var så trött på min långa lugg.
Innan klippning behövdes kaffe och lite prat. Jag berättade då om en på jobbet som blivit så fin med mörkt underhår och ljusare grått över, jag funderade på om det skulle funka även på en med lockar i håret. Jodå, Cia trodde på idén. Och letade genast reda på färg. Jag hade bara tänkt prata om det, och att det KANSKE kunde bli av nån gång längre fram. Men det blev idag. Så kul! Luggen blev kort, men resten av håret fick behålla det mesta av längden.
Innan klippning behövdes kaffe och lite prat. Jag berättade då om en på jobbet som blivit så fin med mörkt underhår och ljusare grått över, jag funderade på om det skulle funka även på en med lockar i håret. Jodå, Cia trodde på idén. Och letade genast reda på färg. Jag hade bara tänkt prata om det, och att det KANSKE kunde bli av nån gång längre fram. Men det blev idag. Så kul! Luggen blev kort, men resten av håret fick behålla det mesta av längden.
Så här såg jag ut innan |
torsdag 28 mars 2019
Besök i bokbindarverkstaden
Sonen visade oss bokbindarverkstaden på Leksands folkhögskola. Det märks att han trivs där, och att han gärna visade upp arbetet.
Denna vecka höll de på med förgyllning. Jag lärde mig att bladguld är tunt. Mycket tunt! 6000 lager bladguld är 1 mm tjockt. Oj!
Denna vecka höll de på med förgyllning. Jag lärde mig att bladguld är tunt. Mycket tunt! 6000 lager bladguld är 1 mm tjockt. Oj!
Mikaels arbetsbänk |
Stor tillverkning av eleverna på bokbindarlinjen |
Alla tittade och lyssnade intresserat |
Marmorerat papper |
En annan elev hade gjort en klocka med marmorerat papper |
Mikael har alltid ett handarbete nära till hands |
onsdag 27 mars 2019
Dalarnas museum
När vi turistade i Falun besökte vi också Dalarnas museum. Det var stort och hade många olika utställningar, både fasta och tillfälliga.
Dalahästar fanns i alla möjliga varianter och åldrar. En del fint, annat lite knasigt.
Ett helt rum med dalamåleri.
Dräkter och textil var också fint och intressant.
Den här vackra väven fanns i foajén, tillsammans med information om hur den skapats. Jättesnygg!
tisdag 26 mars 2019
Falu gruva
Orange "uniform" för alla besökare |
Tunna väggar mellan rummen i gruvan |
VIP-väggen där kungligheter satt sina namn |
Creutz schakt |
Tidig pannlampa |
Modell i museet |
Det var fuktigt och svalt nere i gruvan, och svårt att föreställa sig hur varmt det var förr när de eldade om nätterna för att kunna hacka om dagarna.
Vi gick i trappor och på trägångar, men på den tiden var det stegar.
Det enda som vi provade "på riktigt" var mörkret då lampor och lyktor släcktes. Kompakt mörker utan minsta strimma av ljus. För oss var det bara att trycka på en knapp och på ljus igen, men den arbetare som förr tappade sin fackla i vattnet - hade bara mörker.
måndag 25 mars 2019
Simulatorerna på Sjöfartshögskolan
tisdag 19 mars 2019
Blommor ute och inne
För flera år sedan, vid ett besök i Vadstena, förälskade jag mig i Snöklockor. Eller Klosterliljor som de också kallas, i alla fall i Vadstena där de växer i massor vid klostret och doftar ljuvligt. Jag har sedan dess önskat att ha sådana i min egen trädgård.
Just i rätt tid för blomning var vi på besök hos goda vänner i Åkarp och då kunde jag njuta av att det blommade snöklockor hemma hos dem. Dessutom fick jag låna en spade och fick möjlighet att gräva upp en hobbe och ta hem.
Sen dess har de blommat hos oss varje vår. En liten klunga nedanför flaggstången, och de verkar trivas för de blir långsamt fler och fler. De här tillhör mina favoriter av vårblommor.
Den här våren har vi haft tulpaner på köksbordet väldigt ofta. Det är en glädje och en ljuspunkt varje dag. Just nu är det en stor bukett i tre färger.
De små plantbarnen däremot verkar lite klena i år. De grodde, men sen har det inte hänt mycket för de växer långsamt. Anar att sorgmyggor bär en del av skulden till detta. Men jag får vara glad att plantorna ändå överlevt angreppen och tids nog är de stora och ger både blommor och frukt. Det gäller bara att ha lite tålamod. Och fördelen med att de är små är att de inte tar så stor plats här inne.
Just i rätt tid för blomning var vi på besök hos goda vänner i Åkarp och då kunde jag njuta av att det blommade snöklockor hemma hos dem. Dessutom fick jag låna en spade och fick möjlighet att gräva upp en hobbe och ta hem.
Sen dess har de blommat hos oss varje vår. En liten klunga nedanför flaggstången, och de verkar trivas för de blir långsamt fler och fler. De här tillhör mina favoriter av vårblommor.
Den här våren har vi haft tulpaner på köksbordet väldigt ofta. Det är en glädje och en ljuspunkt varje dag. Just nu är det en stor bukett i tre färger.
De små plantbarnen däremot verkar lite klena i år. De grodde, men sen har det inte hänt mycket för de växer långsamt. Anar att sorgmyggor bär en del av skulden till detta. Men jag får vara glad att plantorna ändå överlevt angreppen och tids nog är de stora och ger både blommor och frukt. Det gäller bara att ha lite tålamod. Och fördelen med att de är små är att de inte tar så stor plats här inne.
Ganska otroligt att det här ska bli stora tomatplantor med kilovis av frukt |
måndag 18 mars 2019
Gästrummet
Renoveringen går framåt i små steg. Allting har sin tid.
Dörr- och fönsterfoder behövde målas, och de mörkbruna sektionerna runt garderoben ville vi ha vita istället. Och så var det lika bra att måla taket också när vi ändå höll på.
Garderob och dess inredning är inhandlad så nästa steg är att montera in garderoben i den befintliga (platsbyggda) för att få den funktionalitet vi vill.
Nej inga bilder på processen. Det är inte snyggt och inte kul att återkomma till.
Dörr- och fönsterfoder behövde målas, och de mörkbruna sektionerna runt garderoben ville vi ha vita istället. Och så var det lika bra att måla taket också när vi ändå höll på.
Garderob och dess inredning är inhandlad så nästa steg är att montera in garderoben i den befintliga (platsbyggda) för att få den funktionalitet vi vill.
Nej inga bilder på processen. Det är inte snyggt och inte kul att återkomma till.
söndag 17 mars 2019
Dessa grisar!!
Tre timmar satt vi i varsitt jakttorn och väntade på vildsvin.
Mörker och tystnad. Bara sina egna tankar som sällskap. Uppmärksam och med spetsade öron. Väntan. Förhoppning. "Snart kanske de kommer".
Till slut: ont i ryggen, frusen och less.
Bestämde oss för att åka hem.
När Jonas körde från sin torn sprang hela gänget över skogsvägen och ett par timmar senare fanns de på åteln där jag suttit.
Suck
Mörker och tystnad. Bara sina egna tankar som sällskap. Uppmärksam och med spetsade öron. Väntan. Förhoppning. "Snart kanske de kommer".
Till slut: ont i ryggen, frusen och less.
Bestämde oss för att åka hem.
När Jonas körde från sin torn sprang hela gänget över skogsvägen och ett par timmar senare fanns de på åteln där jag suttit.
Suck
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)