Rya

Jag har börjar på en ny väv. Det är lite hemligt - än så länge i alla fall - vad det ska bli. Men några bilder måste jag ju visa:

 

Ny pumpabelysning

Jag tycker hösten är ännu mörkare än vanligt. Men det är säkert bara inbillning. 

Här ute på landet, utan gatubelysning, så behövs ljuspunkter på gårdarna. Vi fick en pumpa av armeringsjärn av svågern och Jonas har klätt den med en ljusslang. Nu pryder den sin plats framför huset

Adventskalendrar

I år har jag anmält mig till tre adventskalendrar i en frö-grupp på fb; en med tomater, en med blommor och en med annat ätbart. För varje kalender gör jag 25 förpackningar med frön, alla markerade med den siffra jag fått. Sen skickar jag alltihop till en som organiserar kalendern och lagom till advent får jag 24 numrerade fröpåsar i varje kategori. Visst kommer det att bli dubletter och sådant som jag redan har. Men jag räknar också med att få en del nyheter och annorlunda saker.

Jag har sparat frön ett tag och nu har jag ägnat en hel kväll åt att förpacka och fixa. Nu ser jag fram emot årets tre frö-adventskalendrar! 

Katten, tuppen och AI

Jag tog en fin bild på Jamma och Salomo häromdagen. Och så bad jag AI skriva en saga om den. Det var en ganska söt saga så jag delar den med er, även om den inte här helt sann. Men vilka sagor är sanna egentligen?! 

Jamma och Salomo – en oväntad vänskap

En tidig höstmorgon, när löven dansade över gårdsplanen och frosten ännu låg kvar i gräset, satt katten Jamma på sin vanliga plats utanför ladugården. Hon var en ståtlig gråvit dam med mjuk päls och kloka ögon som följde allt som rörde sig. Gården var hennes rike, och alla visste det — utom kanske en viss tupp.

Tuppen Salomo var färgstark, stolt och högljudd som få. Varje morgon väckte han hela gården med sitt kraftfulla galande, och Jamma, som älskade sina långa, tysta sovmorgnar, började bli rejält trött på allt “kuckeliku” innan solen ens hunnit upp ordentligt.

En dag bestämde hon sig för att ta ett litet samtal med den där fjäderhögen.

Hon satt lugnt mitt på gårdsplanen, svansen virad runt tassarna, när Salomo struttade förbi, krafsande i marken med sina blanka klor.

“God morgon,” sade Jamma med sin lugna, mjuka röst.
Salomo stannade och rätade på sig. “God morgon, minsann! Jag hoppas du njuter av min morgonsång?”

Jamma kisade mot honom. “Nja, låt oss säga att jag skulle njuta mer… om konserten började lite senare.”

Salomo spände bröstet. “Jag har ett viktigt uppdrag, kära katt. Solen går upp, och jag måste tala om det för världen!”

Jamma log finurligt. “Världen vet redan. Solen går upp varje dag, med eller utan ditt galande.”

Tuppen blev först tyst, sedan började han skratta — ett bullrigt, varmt skratt som ekade över gården. “Du har en poäng, Jamma. Men om jag inte gal, vem ska då väcka hönorna?”

“De sover nog gärna lite längre också,” svarade Jamma torrt.

De såg på varandra en stund. Vinden drog genom björkarna, ett löv virvlade ner mellan dem, och Jamma började spinna lågt. Salomo sänkte huvudet — ett tecken på respekt.

Från den dagen sågs de ofta tillsammans. Jamma låg och solade på stenmuren medan Salomo höll vakt bland sina hönor. Och när räven en natt smög sig nära, var det Jamma som först märkte det. Hon väckte Salomo, och tillsammans lyckades de skrämma bort inkräktaren.

Sedan dess brukade Salomo vänta lite med sitt galande — åtminstone tills Jamma hade hunnit sträcka på sig och gäspa färdigt. Och varje morgon, när solen steg över gården, hördes inte bara ett “kuckeliku”, utan också ett nöjt, mjukt spinnande vid hans sida.

Höstbsestyr i trädgården

Nu är det höst i växthuset. Jag har slutskördat och klippt ner. Nu ser det mest ostädat och trist ut. Men inne ligger en massa tomater på eftermognad. Vi kommer att ha färska tomater till advent (minst) även i år. 

Jag har grävt upp alla dahlior och gladiolus och verkligen fått bevis på att det lönar sig att "odla jorden". Båda dessa blomsorter var nyinköpta och små när de sattes på våren/försommaren. Då matade vi på med kompostjord och hönsgödsel. Förutom att de alla har blommat rikligt i sommar så har knölarna vuxit på sig något enormt. Det är en gigantisk skillnad i storlek mellan de små som sattes och de stora som togs upp. Det bäddar för ännu mera blomning nästa år.

Så när jag grävde upp den vackra trädliljan (som fört en tynande tillvaro bland ogräs och mossa) för att plantera om den så var det självklart att sätta den i jord som är proppfull av näring. Hoppas den gillar läget bättre och blir starkare nu.

Mycket hårt kroppsarbete den här helgen alltså, men det är så skönt att jobba sig trött och att kunna avsluta odlingsåret. 

  

Styckning

Bara ytterligare en bild för att visa hur stor älg som vi styckade häromdagen. Många i jaktlaget var med och hjälptes åt med gott humör och vassa knivar.

Hjärtgryta

En kvarts älghjärta
1½ l torkad fjällskivling
En hel liten vitlök
1 tsk chiliflaces
2 msk flingsalt
Svartpeppar
½ dl portvin
Smör   

Tärna hjärtat i cm-stora bitar
Hacka vitlöken ganska fint
Lägg svampen i blöt

Krama ur svampen (spara vattnet) och fräs den i smör. Tillsätt hjärtat, vitlöken och chilin.
Stek och rör om tills allt kött fått stekyta.
Häll i övriga ingredienser och låt puttra tills vätskan kokat in.
Häll i vattnet som svampen legat i och fortsätt puttra utan lock tills även detta kokat in.

Det här blev jättegott och smakrikt. Det funkar som huvudrätt, men vi provsmakade med en neutral färskost på en bit tunnbröd. 

Alla mått ovan är väldigt ungefärliga

13-taggare!

En bjässe har fallit! Levande vägde den närmare 450 kg och med 13 taggar i skovelhornen. Så det var en mäktig herre som en i laget fick chans att skjuta. 

Tomt och nytt

Jag har vävt ner de två handduksvävarna som jag hållit på med på sistone. Så båda mina vanliga vävstolar står tomma nu. 

Det är inte bra med tomma och nakna vävstolar så jag måste genast sätta upp nya vävar. På den lilla blir det ett experiment med rya i ullgarn. Jag ska testa att göra en sjal med ryaknutar. 

Pådragning genom redkammen

Solvar och skedar

Konsert

Vi fortsätter att fira min 60-årsdag. Konsert i Växjö med Ola Salo och Peter Jöback. Fantastiskt! Wow!! 

 

Litet filmklipp här:

Bandverkstad

Mönstervävarna vävde tillsammans på förra mötet. Vi som bara brukar prata om vävar och titta på dem hade några timmars workshop om olika sorters bandvävning. Kul och lärorikt.

Men vi hade en stund av vanligt möte också då några olika handdukar visades.