Ljus och mörker

Här ute på landet, där inte gatljus och annat ljus från staden stör, syns stjärnorna mycket bättre än i stan. Nästan var och varannan kväll vänder jag fascinerat blicken uppåt mot millioner ljuspunkter.

På vår gård finns två starka ljuskällor i mörkret. De sitter båda på ladan och tänds automatiskt när det mörknar. Och en lampa över garaget tänds via rörelsesensor. Vi kommer säkert att skaffa fler lampor: dels skulle det vara trevlig om lillstugan var lite mer välkomnande kvällstid, och dels funderar jag på belysning i något av våra träd - tycker det är så fint när jag ser det på andra gårdar.

Ikväll var vi ute och funderade och planerade en del tillsammans. Pannlampa och ficklampa är bra uppfinningar. Liksom varma kläder! Hittills har det varit en mild och fin höst, men natten till idag var det rejält med frost och redan ikväll hade temperaturen krupit under nollan. När vi kom in drack vi te och eldade brasor för att återfå värmen. Dags att leta fram vinterjackan, mössa och varma kängor endera dagen.

Samtidigt utanför Trondheim

Jonas ägnade helgen åt jakt i Norge. Jag kan avundas honom de vackra vyerna. Men inte snön.

Födelsedagsmys

Till vår glädje förlade min äldsta unge sitt 30-årsfirande hemma hos oss. Jättetrevligt.

Grattis älskade smulan!

Lite av en skattjakt genom att följa snöret till presenterna

En söt liten klaffbyrå

Minsta tänkbara spel

Blommor och tårta och presenter

Större och större frihet

Hur gör en för att självständiga utekatter ska känna sig hemma på en ny plats och inte ge sig av till sitt gamla hem? Vi ökar friheten i små steg i taget. Och det känns verkligen som att de finner sig till ro och känner sig mer och mer hemma.

Först var de bara begränsade till sadelkammaren som är deras eget rum.
Sen fick de komma ut i stallet när vi var där och höll dem sällskap, först i koppel och sen lösa.
Nästa steg var att låta dem ha fri tillgång till stallet.
De har fått ett par promenader i koppel utomhus.

Och idag släppte jag dem lösa ute. Följde med och pratade tills de gick åt varsitt håll. Lite nervös var jag allt, och gick ut och kollade efter dem. Efter nån timme gick jag ut igen och båda kom när jag ropade på dem (så himla glad att de inte försvunnit) och då bestämde jag att det var tillräckligt för idag och "föste" in dem genom sin lucka igen och stängde.

Tack för påminnelsen

De senaste dagarna har jag varit så trött, vädret har varit grått och disigt, och det finns inte mycket dagsljus när en kommer hem från jobbet. Detta sammantaget har gjort mig lite låg. Jag har inte haft lust med nånting.

Men idag i mitt sociala flöde dök det upp en höstig bild med texten:
"Godmorgon! Även gråa dagar pågår livet. Ha en bra dag! Sköt om dig."

Det var en påminnelse jag behövde. Det finns ju så mycket ljust och fint även i det gråa. Och även i tröttheten finns möjlighet att välja perspektiv och göra något. 

Jamma och Busan

Två katter har flyttat till oss. Det är två systrar som levt utomhusliv på en annan liten gård. Den gården har nu bytt ägare och katterna måste flytta. Glada är vi att de kommer till oss. Vi har gjort iordning den gamla sadelkammaren för dem och ställt in alla deras grejer - klätterträd, matskålar, sovlådor, filtar mm. Där är de instängda tills vidare, så att de ska lära sig att där är "hemma". Vi går dit och klappar och kelar, och låter dem gå i koppel i stallet.

När de kom vid lunchtid i går, var de ganska nervösa och oroliga över allt nytt. Men redan i morse verkade Busan helt okey med tillvaron och ville nyfiket gå på upptäcktsfärd överallt i stallet. Och nu ikväll kom båda och mötte mig i dörröppningen så jag måste vara snabb att få på kopplen. Busan pilade runt och utforskade mycket med pigga ögon. Jamma ville mest mysa och gosa och bli klappad och kliad. Båda verkade väldigt tillfreds med att vara här. Vi hoppas verkligen de vill stanna hos oss.

Första intrycket, tillsammans med husse och matte

Jamma kollar in halmen

Busan längtar ut på äventyr

Stegen på plats, om ett par dagar öppnar vi fönstret

Morgnar på älgjakt

Magisk morgon
Massor av fågelljud runt omkring. Främst pip och skrik  och tjatter. Men också vingfladder när de flög förbi och prasslande i löven när de landade i träden.
Dessutom fullständigt vindstilla.
Det är en sann förmån att kunna sitta i skogen och uppleva naturen så

Men en annan morgon fick jag sällskap på mitt jaktpass, av en skogsmaskin. Inte lika kul, men de måste ju göra sitt jobb...

Höstdagar i skogen

Skogen lyser vackert gyllene av alla gula höstlöv.
Himlen fylls av flyttfågelsträck då tusentals gäss passerar i riktning söderut.
Vinden friskar i.
Det är verkligen höst.
Älgjakten har börjat vilket innebär

• grymt tidiga morgnar för att vara på plats innan gryningen, 
• massor av frisk luft eftersom vi är i skogen ända tills det skymmer, 
• ganska mycket stillasittande i ett jakttorn med kaffetermos, jaktradio och mobil som sällskap
• gemenskap och småprat runt en eld

Första dagen fick jag faktiskt se en älg, men kom inte åt att skjuta den utan den försvann in i skogen igen. 

Älgäpplen

Dagen känns lite mittemellan. Fram till igår hade vi fullt fokus på flyttbestyr och inflyttningsfest. Imorgon börjar älgjakten och då ägnar vi all tid åt att vara i skogen. Men idag fanns inga speciella planer eller måsten. Vi plockade äpplen hos en god vän och körde ut med i skogen för att "muta" älgarna.

Vilken värme!

Stort tack till alla (ca 50 pers) som kom på inflyttningsfesten. Nu är vårt hem invigt och uppfyllt av den kärlek och glädje ni bidrog med.

Strålande fint väder. Huset fullt av samtal och skratt. Lite trångt stundtals men sittplats och fika fanns för alla. Och Jonas ledde den ena guidade turen efter den andra (alla på svenska) för att visa byggnaderna för dem som var intresserade.

Ett avslutat kapitel

Nu har vi definitivt lämnat vårt gamla hus. Vi gick runt där tillsammans med köparen och visade en del praktiska saker; som var propparna finns, hur en sätter igång vattnet till diskmaskinen osv. Sen var vi hos mäklaren och allt blev klart med pengar och papper och nycklar.

Näsmans väg har varit ett fantastiskt hus för oss. Det har passat oss perfekt de här åtta åren vi haft det. Med tacksamhet stänger vi nu dörren bakom oss. Vissa saker kommer vi nog att sakna - den generösa uteplatsen under tak, den varma vänliga täljstenskaminen, närheten med cykelavstånd till stan, goda grannar...

Vildsvin på gården

Medan vi ägnar vår tid åt att fixa till och komma i ordning, finns det andra som gör det motsatta. Vi har vildsvin här omkring. En natt bökade de precis utanför staketet, nästa natt var de under den öppna grinden in till lagårdsplanen och tredje natten inne på lagårdsplanen (i andra änden av den, uppe vid vedboden). Jonas har nu satt för lite brädor där och riggat åtelkameran så vi ska kunna se hur många de är och när de kommer. Jag inser att vi nog måste sätta upp eltråd innan vi börjar odla på allvar.

Steg för steg

Den dag vi flyttade det sista från det gamla huset kändes verkligen bra. Nu är vi och alla prylar på ett enda ställe. Och nu kan vi lägga fokus på att få ordning i det nya boendet.

Vi började med att samla alla ouppackade flyttlådor i ett rum, så att det inte ska kännas alltför stökigt överallt. Vilken skillnad det blev.

Igår kom städbolaget som säljaren anlitat och gjorde om arbetet på toan uppe. Nu är det äntligen rent och fint. Så nu kan vi flytta in saker där också.

I morse kom en rörmokare och tittade på vår värmepanna. På kort tid fick Jonas en massa nyttig information om den och nu ska nog hela systemet fungera bättre. Det känns hoppfullt.

Jonas har satt upp några fler lampor och jag har lagt på ett par mattor. Genast mer hemkänsla. Och "Sköldis" är på plats framför eldstaden i vardagsrummet - en viktig detalj.

Höstmorgon

Andra frostnatten för säsongen följdes av en morgon med hög, klar luft och solsken från en blekblå himmel. Ljuset reflekterades i tusentals kristaller i frosten. Ett svagt frasande hördes av alla de löv som föll från träden och halvfrusna landade på halvfruset gräs.

"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse..."

Vemod och tacksamhet

Tre veckor efter att vi fått nycklarna till Bällsjö hämtade vi det sista från Näsmans väg. Innan vi körde därifrån gick vi runt i huset och i trädgården för något slags farväl. Jag känner mig vemodig - nästan sorgsen - men det är för att vi haft det så bra och trivts så väl. Nu hoppas vi att huset ska få fortsätta vara till välsignelse, men för en ny familj.

Några smultron innan vi gick

Små blommor i gräsmattan som hälsar oss farväl

Men det bästa vi gjorde den dagen var ändå kaffepausen inne hos närmsta grannarna, med prat och mycket skratt.

Nöjda över att vara klara med flyttandet. Vemodiga att lämna. Förväntansfulla över framtiden i Bällsjö. Trötta i kroppar och muskler. Tacksamma för så mycket.

Röd höst