Utmanande projekt

För något år sedan gav jag mig på att spinna ull av jämtlandsfår som ger en väldigt mjuk ull. Eftersom jag inte gjort det tidigare blev det inte så bra. Garnet blev extremt hårt snurrat. För att alls kunna använda det så spann jag det "baklänges" så jag fick en rimligare snodd. Men det är ojämnt - ibland är det fortfarande så att det fnurrar ihop sig, och på andra ställen finns knappt någon snodd och då håller det knappt ihop. 

Men garnet är fint och jag är stolt över att ha gjort det. Så jag vill ju använda det och väva något av det. Sedan länge har jag kikat på ett glest vävt ylletyg som sedan valkas ihop i torktumlare. Ett sådan ville jag göra. Det hade varit klokast att tvinna ihop garnet så det blev tvåtrådigt, men varför göra det klokaste?! 

Håhå jaja. Det här kan vara en av mina sämsta idéer nånsin. Nu har jag varpat och dragit på. Och det är många, många knutar som håller ihop garnet. Det här projektet kommer sannerligen att sätta min envishet på prov. Men OM jag skulle lyckas, så kan det bli det mjukaste och gosigaste tyget. Fortsättning följer

Lin -24 och -25

12 maj sådde jag mina fyra kvadratmeter lin för i år. Jag hade inte hämtat något utsäde på hemslöjden så jag fick använda de frön som bildats när jag odlat tidigare. Och idag (19 maj) tog jag tag i förra årets skörd. Först frörepade jag linet och sen la jag det i blöt för att vattenröta det. Det fick precis plats i badkaret, så jag fick verkligen långt lin förra året. 

Så nu kan jag börja räkna dagarna för att fröna ska gro och de små plantorna bli synliga. Om allt går som det ska kommer det att blomma några veckor från midsommar och framåt. Och det kan vara skördeklart under första halvan av augusti. 

Och så måste jag hålla koll på rötningen och avbryta den när processen pågått lagom länge. Tyvärr har jag inte antecknat hur lång tid som behövdes förra gången jag vattenrötade. Men jag vet att landrötningen avbröts efter 12 dagar, och i vatten går det fortare. Så redan till helgen ska jag prova hur det går.

Äntligen odlingslust

Denna vår har jag inte kommit igång med odlandet som jag brukar. Men nu fanns det äntligen lust och tid. Både Jonas och jag ägnade hela dagen åt grönsaks- och potatislanden. Rensade bort ogräs och sådde och satte. När kvällen kom var vi trötta men SÅÅ nöjda. Nu är vi igång. Det enda som återstår nu är att så gurka, men det hinns med.

Före- och efterbild från sovrumsfönstret.

Och på kvällen upptäckte vi en "fluffboll" i hålet till uggleholken - en liten rund och söt unge som tittade ut. Sånt blir man glad av.

Remouladsås

1 dl creme fraiche eller gräddfil
1 dl majonnäs
½ äpple
½ dl inlagd gurka
2 msk dill
1 tsk dijonsenap
salt och peppar
2 msk citronsaft

Hacka äpple och gurka ganska fint innan du blandar allt

Den tredje på ett par veckor

Nu har jag nästan fått tillbaka flytet jag hade för några år sedan. Häromkvällen föll åter ett vildsvin för ett skott från min bössa.  

Här är historien om kvällen:
Jag åkte hemifrån ganska sent och körde genom jaktmarken i skymningen. Kollade av den nysådda åkern men där fanns inga djur så jag fortsatte mot solstolen. Stannade bilen och tassade iväg. Så fort jag kunde få en skymt av åkern kollade jag i värmekikaren och visst visade den något stort svart, men jag antog att det var en sten i kanten mot skogen, för så brukar det vara. När jag kommit ytterligare en bit insåg jag att det var ett helt gäng vildsvin i "början" av åkern. Men jag måste närmare. 

Det är en speciell känsla att smyga sig inpå djuren. Steg för steg. Öronen på helspänn. Kollar ofta i värmekikaren. Håller nästan andan. 

Inte är jag ljudlös, men tack vare att det var en grupp djur som betade så hörde de varann och reagerade de inte på mina ljud. 

Jag stannade strax innan jag nått kanten av åkern. Det fanns lite sly mellan mig och grisarna. Det var en flock på bortåt tio vuxna djur,  men inga små. De var utspridda framför mig och gick och betade på ett ganska stort område. Men de närmaste var bara ca 15-20 meter ifrån mig. Puls!! 

Jag stod där och väntade på rätt tillfälle och var beredd på att de när som helst skulle ta till flykten. När jag fått läge och tänkte trycka av var jag alldeles för darrig och måste ta ett djupt andetag och samla mig. Grisen föll på sin plats och jag pustade ut. Det var en sugga på 65 kg som jag fick med mig hem.

Kläckning pågår

Nu är det spännande och mysigt vill jag lova! Äggen har legat i kläckaren i tre veckor och nu kläcks kycklingarna. Det piper väldigt i köket, både från nykläckta kycklingar och från dem som är kvar i äggen. Tre små krabater har kravlat ur sina skal. 

Några vävar

Vid senaste mötet med Mönstervävarna ägnade vi oss åt problemlösning, kvalitetsanalys och råd kring hur en specifik väv bäst skulle göras. Men det fanns också några vävar att titta på. 

Två provvävar som inspirerar till en ny uppsättning som är på gång.

Två sjalar i krympgarn. Väverskan gillar den ena men inte den andra.

Fönsterremsa (eller festremsa) i närbild och på lite större avstånd.

Stor och mjuk yllefilt i gåsögon, gjord på beställning av en familjemedlem

Kusindop

Vi fick vara med på ett dubbeldop för två små kusiner. Väldigt glada att vi fick vara med och dela den här dagen. Allt var så fint på alla sätt. De små är bedårande söta och "skötte sig" exemplariskt under akten. 

Blått på jobbet

Blåregnet blommar egentligen inte ännu. Men en klase som hänger precis mot fönsterrutan var utslagen redan häromdagen. Det är en så härlig blå nyans.

Bästa kollegan hade köpt handdukar på loppis och tog med för att vi skulle prata lite om material och vävteknik. Båda var jättefina. Och blå! 

Tänker på ett uttryck som jag hörde (på tyska) för länge sen, när vi diskuterade färger:
Blå är inte bara en färg, det är också ett känslotillstånd, en sinnesstämning.

 

Tomater och dahlior

Köksrenoveringen gjorde att jag inte sådde tomater förrän väldigt sent så plantorna är fortfarande mycket små. Men efter att renoveringen blev klar har jag inte hittat lust och motivation att odla och fixa i trädgården, som jag brukar. Nästan inget har blivit gjort. Men idag tog jag äntligen tag i det. Jag skolade om mina små tomatplantor. Och så planterade jag en del av alla dahliaknölarna. De har legat i lite vatten i skottkärror och byttor ett bra tag nu för att suga åt sig fukt och "vakna till" efter vintervilan. 

Det kändes riktigt bra att stoppa fingrarna i jorden, så nu kanske jag kan komma igång. Det vore bra. 

Och som bonus hittade jag flera fina mogna smultron i växthuset. Mums!

Ny soffa

Vi har tagit fram den lilla söta röda soffa som jag ärvt efter farmor. Men vi behövde ytterligare ett par sittplatser så vi köpte en liten blå soffa. Nu har det blivit riktigt mysigt och fint framför kaminen i vardagsrummet. 

Fina föräldrar

Häromdagen fick jag en jättefin dag ihop med mina föräldrar. Vi var visserligen på begravning och det var ju självklart sorgligt. Men det känns viktigt att hedra och ta farväl av den döde och ofta finns det också något fint med begravningar. Så var det även med denna. Han som dött har i praktiken varit en kusin till pappa, även om de inte var kusiner i strikt biologisk mening. Och han har stått pappa nära. Så han har varit en självklar del av min uppväxt och min historia också. Det kändes självklart och viktigt att vara med och dela den här stunden tillsammans med många andra.

Det som gjorde dagen extra bra för mig var dels att mamma och pappa var så pigga. De var glada och mådde bra, språkade med många av de andra på begravningen. Och kolla så fina de var!

Det andra som gjorde mig glad var att pappa höll tal. Under min uppväxt var han så bra på att hålla tal, både välformulerat och med tydlig stämma. På senare tid har det inte fungerat på det sättet, främst för att han, efter stroken, har blivit så "gråtmild" med en röst som lätt bryts. Men den här dagen höll han tal som förr i tiden. Med lugn och säker röst fick han folk att lyssna och skratta till åt minnen och anekdoter. Inte minsta tillstymmelse till att rösten skulle brytas. Underbart!

Efter regnet

Efter ett par månader av uppehåll kom regnet som en befrielse. Det föll sakta och fint hela dagen. Hela naturen bara sörplade åt sig och jublade. Och vi också.

Mot kvällen upphörde regnet och vinden avtog. Det borde vara en kväll då många rådjur kom ut på vallarna, så jag åkte ut. Trots att jag egentligen inte tänkt jaga.

Jag hade fel. Inte ett enda rådjur syntes till. Men när mörkret föll kom två vildsvin ut allra längst bort. Det var för stort avstånd för att skjuta så jag väntade. Den ena verkade vara stor och svart som en björn. Den andra var mindre och ljusare. De gruffade med varann ibland. I en timme gick de där långt borta. Men sen närmade de sig äntligen. Jag fick vänta en stund till innan jag fick läge på den mindre. De båda grisarna försvann åt varsitt håll. 

När jag kom fram till skottplatsen hörde jag min gris ligga en bit in i skogen. Jag kunde inte bara vänta på att den skulle dö för då skulle den ju plågas längre än nödvändigt. Långsamt närmade jag mig och fick syn på den. Den låg vänd mot mig, tittade på mig och "morrade". Nu kändes det lite läskigt och många frågor gick genom mitt huvud. Hur dålig var den? Skulle den resa sig och springa undan? Eller resa sig och gå till attack? Jag avlossade ett par skott till innan allt var över.

Tack och lov för värmekikare. Utan den skulle det vara ännu svårare att hitta.

Äppelblom

Det finns så mycket i naturen som är så oändligt vackert! Skulle så gärna vilja fånga upplevelsen och dela med mig av den. Men foton blir bara en matt avbildning och förmedlar aldrig hela skönheten. Men varje år försöker jag igen. 

Den här gången äppelblom. Massor av äppelblom.

Lyckliga höns

Senast hönsen var utsläppta på grönbete för att sprätta fritt så rev de skyddsnätet till de späda vitlöksplantorna. Sedan dess har de inte fått gå ut utan varit hänvisade till sina hönsgårdar där det inte längre växer något. Idag satte vi upp ett nytt - starkare - skydd runt vitlöken, och även runt annat som börjat gro. Och så släppte vi ut flocken. Vilken glädje! Som de sprätte! Härligt att se dem må så bra.

Med munnen full av gräs

Valborgsmässoafton. Jonas jobbade kväll och själv var jag så förkyld att jag inte borde träffa folk. Jag kunde lika gärna kolla lite efter gris på våra jaktmarker.  

Jag körde långsamt omkring och tittade över flera öppna fält, stannade en halvtimme på ett och annat ställe. Såg rådjur lite överallt och någon hare. Men inga vildsvin. 

Bestämde mig för att avsluta kvällen på mossåkern, som ligger nära byn och är rejält uppbökad. Stannade bilen och tassade iväg. Kollade av med värmekikaren allt eftersom jag närmade mig. Det ligger en ensilagebal i början på åkern. Jag bestämde mig för att stanna bakom den. Precis när jag kommer fram till den snörvlar det till och jag anar en gris lämna åkern bara sådär tio meter längre fram. Hoppsan! 

Lite förundrad att jag kom så nära innan den märkte mig. Och egentligen skrämde jag den nog inte. Den hade inte bråttom iväg så jag gissar att den bara anade något och valde att lämna fältet. Den kanske kommer tillbaka tänkte jag och stannade kvar. Även om jag egentligen inte trodde den skulle komma tillbaka. Men efter en knapp halvtimme klev den ut igen. Lite längre bort. Lugnt betande av det frodiga gräset. Ett steg till och en tugga till. 

Sen inte mer.

Vävkiosk

I samband med utställningen om Judits vävar finns också flera andra aktiviteter i Oskarshamns konsthall. Det har varit olika workhops och föreläsningar och ett par dagar öppnades en vävkiosk. Det är som en vävstuga i pop-up-format där deltagare med eller utan tidigare erfarenhet kan väva och sy en väska. Det är Rosa Tolnov Clausen som har satt upp ett antal små hopfällbara vävstolar i metall, bullat upp med garner och riggat strykbräda och symaskin. Det är tangentvävstolar med åtta skaft och erbjuder därför väldigt stora valmöjligheter, trots att de är så små. Riktigt kul och häftiga.

Väntans tider

För att säkra tillgången på ägg till nästa vinter behöver vi ha unghöns som värper när de gamla ruggar och går in i viloläge. Men ingen av våra hönor har visat tecken på att vilja ruva denna vår. Så vi fick ta saken i egna händer och köpte oss en liten kläckare och la in ägg i den. Nu står den i köket och ska se till att äggen vänds då och då, och att klimatet för dem är varmt och fuktigt.

Odla din trädgård och din själ

Ungefärlig översättning:

"Att odla sin inre trädgård är inte lyx eller onödig njutning.
Det är en viktig del av ett radikalt, organiserat och hållbart förändringsarbete"

Vitt på kullen

Nu blommar slånbären som mest. Buskarna ligger som vita moln på marken när man ser dem på avstånd. På nära håll är de detaljrika och mer än bara vita. 

Vitsipporna är snart på upphällningen, men ännu finns de vita mattorna av sippor. 

Båda är blommor som jag fotar varje år och hoppas att bilderna ska göra verkligheten rättvisa. Men det lyckas aldrig. 

Jag är väldigt glad att vi har ett stycke natur där båda trivs och blommar i överflöd. Gullvivorna har också slagit ut här hos oss, och snart, snart kommer liljekonvaljerna med nästa vita våg av blommor.

Ytterligare en vit: häromdagen var biodlaren här med en hantlangare och tittade till bina. De har haft det tufft i vinter och av de tre samhällena som visade liv tidigare i vår, är det bara en som är riktigt stark. Vintern har varit alldeles för mild för bina, och dessutom har de försökt äta av den "cementhonung" som bildades i höstas på grund av granlusen. Vi hoppas att sommaren blir bra både för oss och för bina.

Green house

Nu är det fem år sedan vi byggde vårt stora fina växthus. Det har med tiden börjat växa en del alger på det, i synnerhet på sidan mot väster. Så det engelska ordet för växthus har varit passande eftersom det haft en lätt grön ton.

Nu spolade jag av det med högtryckstvätten och det blev sån skillnad! Mycket renare och finare. Redo för en ny odlingssäsong. Skönt med verktyg och redskap som gör nytta.

God morgon

De dagar jag jobbar på plats i Kalmar parkerar jag ofta på lotsutkiken och får en morgonpromenad. Det är fint att gå där med havet bredvid sig och slottet framför. Igår var det extra trevligt med några sjöfåglar alldeles intill. De såg mer eller mindre morgontrötta ut.