Idag - sista dagen i februari - anades våren. Det var vindstilla och err starkt solljus. Fåglarna kvittrade, speciellt lyssnade jag till talgoxens filande. Hönsen sprätte glada omkring i höstlöven. Även insekterna hade vaknat. Eldlössen verkade ha stormöte. Hur många kan du se på de här bilderna?
Idag på intranätet - in Memoriam för en kollega som plötsligt gått bort. Tiden stannar upp lite och man drar efter andan, vid ett sådant besked.
Han var en it-tekniker och supportperson som varit länge på lnu och kunde "alla" system. Vi är väldigt många som haft, mer eller mindre, med honom att göra. Han jobbade i fredags och dog i måndags. Så väldigt hastigt! Men på ett sätt är det väl så man vill ha det: att få leva fullt ut tills man dör. Må han vila i frid.
Och till oss som är kvar en påminnelse om att leva idag. För idag är egentligen den enda tid vi, med säkerhet, har. Planera inte bara för allt som ska hända sen, utan se till att en hel del händer nu. Och framför allt: vårda dina relationer idag!
Dagen i dag är en märklig dag. Den är din.
Gårdagen föll ur dina händer.
Den kan inte få mera innehåll än du redan har givit den.
Morgondagen vet du ingenting om.
Men dagen i dag har du.
Använd dig av det.
I dag kan du glädja någon.
I dag kan du hjälpa en annan.
Dagen i dag är en märklig dag.Den är din.
Parketten vi lägger i köket, hallen och tv-rummet är såklart tillverkat på Kährs. Jonas jobbar där så något annat golv kommer inte i fråga. Det här heter limestone och är en vit mattlackad och borstad tre-stavsparkett av ek. Tror det kommer bli väldigt fint.
Den som uppfann hur skivorna ska sammanfogas borde få nobelpris - det går så lätt och snabbt att lägga golvet. På knappt 2½ timme gjorde vi över en tredjedel av köksgolvet.
Nu har vi börjat fundera på färger och kolla på tapeter. Det är jätteroligt att kunna lägga fokus på något som kommer att synas mycket och påverka slutresultatet. Väggarna i köket kommer att gå i grönt för att både passa till och bryta lagom mycket mot luckornas beige. Fem alternativ lånade vi hem och la mot golv och lucka.
I rummet innanför köket (tv-rummet) blir det en fototapet på ena väggen för att öka upp ljuset och djupet. Hallen kommer att bli småmönstrad i rött för att matcha ledstången vid trappan upp.
Vad tror du? Kan det här bli bra?
Idag har vvs:aren varit här och lagt in rören för golvvärme och kopplat in systemet. Långsamt höjs temperaturen i köket och hallen. Åh så skönt!
Det var ett större projekt än vi trott att byta ut golvet. Men nu är det klart. Jag måste tillstå att jag saknat att ha golv i köket. Tänk så mycket enklare det är att ta sig fram nu.
Jonas fick göra ett tungt jobb med att få bort det gamla golvet för det satt som berget. All gammal gullfiber är borta och ny isolering utströdd och inpetad över och under alla rör som hantverkarna lagt ut. De senaste dagarna har vi monterat in de nya golvskivorna. Huset har ganska räta vinklar och raka väggar men vi har ändå behövt mäta och kapa och anpassa. Eftersom Jonas gjort illa ett knä blev det jag som fick krypa på golvet för att skruva fast allt. Efter ett par hundra skruvar är nu skruvdragaren min bästa vän. Nej, riktigt så är det inte. Men jag är bra mycket bättre på att hantera den nu än jag var innan helgen.
Imorgon kommer vvs:aren och lägger in golvvärme. Och det är ju först efter det som vi kan börja med att bygga vårt nya kök.
Åter en krispig vintermorgon med naturen pyntad av rimfrost. Jag körde mot Emmaboda för att ta tåget till jobbet i Växjö. Strax bortom vår by finns ett gärde där det ofta syns rådjur. Jag kastade som vanligt ett öga åt det hållet när jag körde förbi. Två grupper med rådjur gick där. Åtta rådjur på samma ställe. Så himla fint!! Ett litet leende tändes inombords medan jag körde vidare mot den nya arbetsdagen.
I hallen ligger nu nya golvskivor så vi behöver inte längre hoppa mellan reglar eller vingla på lösa skivor. Det blev genast mycket trevligare där. Nu är det "bara" kvar att byta isolering i köket och lägga på golvskivor där. Det kommer nog ta sin tid för veckan som ligger framför jobbar Jonas kvällar, så då har vi inte möjlighet att jobba tillsammans. Men det känns bra att ha börjat processen med att återställa och bygga nytt.
En hel vecka har hantverkarna (el resp vvs) varit här och jobbat. Vi har inte kunnat göra annat än att avvakta. Nu är allt förberett och nästa steg är vårt.
Mössen har gått illa åt den gamla glasfiberisoleringen i golvet. Men redan när isoleringen var ny så var den ett hopplock av småbitar. Det har alltså varit många glipor och utrymmen för kylan att krypa upp i golvet. Så all gammal isolering måste bort och ersättas med lösull som går att peta ner i alla skrymslen och vrår. Den isolering vi kunde få tag på nu direkt var stenull och det var ett trevligt material att jobba med, och som inte dammade.
Vi lyckades pricka in att inte ha några element just på vinterns kallaste vecka. Hallen och köket är som kylrum men resten av huset är varmt och skönt, tack vare stängda dörrar och det faktum att värmen stiger.
En riktigt bra dag på jobbet! Vi var några stycken som stängde in oss i det högst belägna konferensrummet hela dagen och jobbade intensivt med ett nytt verktyg som vi måste kunna hantera och supporta. Fika och lunch levererades så vi kunde nöta på hela dagen. Jag har lärt mig massor.
Vi hade knappt ens tid att kolla på utsikten.
"Och ur kaoset talade en röst till mig och sade:
- 'Le och var glad, det kunde varit värre.'
Och jag log och var glad. Och det blev värre..."
Jag vet inte varifrån citatet ursprungligen kommer men med ett skevt leende kan jag konstatera att det stämmer just nu. Vår byggarbetsplats - kaoset som vi har istället för kök - har blivit ännu värre än för några dagar sedan. Två hantverkare har varit här och jobbat hårt och de har ju så klart gjort saker mycket bättre, eller förberett för förbättringarna. Men samtidigt har de varit tvungna att riva upp en massa isolering för att komma åt, och göra lite fler hål i väggarna. Isoleringen var så dålig och i så mycket småbitar att vi måste byta ut den innan vi kan göra något annat.
Ni ska slippa se bilder.
En lång sjal i gåsögon. Mjuka övergångar mellan många färger i varpen av cottolin. Lite grov lintow i inslaget - vitt i kanterna och senapsfärgat på mitten. Hoppas den kommer till användning hos sin nya ägare.
Innan vi i Mönstervävarna avslutat temat rosengång så har vi startat på ett nytt, nämligen rya. Och en av oss har redan hunnit producera en liten matta.
 |
| fin även på baksidan |
Några judit-vävar fanns också med. Först två löpare på samma varp, sen en kudde och slutligen några handdukar med olika inslagsfärg.
 |
| söt hank som passar till alla fyra handdukarna |
Kan du ana hur mycket inspiration och vävglädje vi delar i den här gruppen!? Jag är så glad att jag är med i det här gänget som träffas en gång i månaden
Nu har vi slitit ut allt som ska bort. Jonas har kämpat hårt med golvet men har fått loss allt så nu är det bara reglar och isolering kvar (och några lösa skivor att gå på). Den här veckan kommer hantverkarna som ska fixa el och vatten. Sen hoppas vi snart få börja med det roliga - att skapa nytt.
Innan läggdags kikade jag ut mot träsket och där gick ett par grisar. Jag funderade lite, men flera argument talade för nattlig jakt: länge sen jag sköt en gris, ledig nästa dag, vinden åt rätt håll. Så det blev jaktkläder utanpå nattlinnet och ut. Jag kollade på dem nästan en timme medan de långsamt förflyttade sig från träsket till baksidan av stallet. Och jag flyttade efter, tålmodigt väntande på ett bra läge.
Flådde skinnet så helt jag kunde eftersom en god vän ville ha det.
Innan vi kan börja bygga upp måste den gamla köksinredningen skruvas loss och bäras ut, en vägg slås ner, panel brytas loss och golv slitas upp. Steg för steg jobbar vi oss fram.
På bara ett par tre dagars arbete har vi kommit långt:
Nu ser det förfärligt ut, men samtidigt går det att börja ana formerna som det nya köket kommer att få. Och vi har inte fått några obehagliga överraskningar av oväntade upptäckter ännu så länge. Det som återstår att göra innan hantverkarna kommer nästa vecka är främst att få loss de limmade plastmattorna och ta bort spånskivorna under dem. Jag grunnar på hur det ska bli med de fina kakelplattorna framför vedspisen och innanför ytterdörren. Drömmen är att kunna återanvända dem men risken är tyvärr stor att de går i småbitar när vi försöker få loss dem.
