Första dagen på Gotland denna gången, tog vi en kvällstur till Fårö. Körde runt ön. Stannade vid fyren och tittade på strand, hav, stenar, fyr och labyrint. Klart det blev en del foton.
Solen gick ner medan vi väntade på färjan för att åka tillbaka till Fårösund.
Fårö kyrka tittade vi på en annan dag. Där finns "Kutatavlan". En minnestavla över de fiskare som 1603 var ute på säljakt, men isen bröts sönder och de blev kvar på sitt isblock i 14 dagar.
Ja, så blev det lite strand, hav och fiskebodar även denna dag.
Utflykt ihop med Kajsa och Jonas är nåt av det trevligaste som finns.
Fyren finns för att sprida ljus i mörkret
För att påminna om guldkanterna i tillvaron
Här samsas jakt, hantverk, odling, och andra tankar om livet och Gud
tisdag 31 juli 2018
Visby ringmur
En hel dag strosade vi i Visby. Shoppade lite, tittade på hus och på människor, vilade i skuggan, fikade osv. Jag gillar Visby. Det är verkligen en fin stad: pittoresk och med vackra vyer åt alla håll. Och i sällskap av Kajsa som känner staden så väl och vet så många historier om flera av husen så var det som att gå på guidad tur. En jättefin dag. Jag tog en hel del kort av ringmuren. Här kommer ett urval.
Vid söderport |
Liten, liten port mot ruinerna av Visborgs slott |
Jungfrutornet |
Muren mot norr |
Tre musketörer på utflykt!! :D |
Nordergravar |
Innanför muren mot norr |
Solnedgång |
måndag 30 juli 2018
Bröllop med extra värme
Vi var bjudna på bröllop. Det är den bästa högtid en kan få dela med andra. Så mycket kärlek, så mycket glädje och så mycket lycka som flödar.
Men detta bröllop var speciellt: Vigseln förrättades på teckenspråk av en döv präst (den enda i Skandinavien) och översattes av en tolk till oss hörande. Det var en annorlunda och väldigt vacker upplevelse. Inkluderande och generös.
Just denna dag levererade vår trädgård nästan rätt färger för regnbågen och jag kunde ta med dessa grönsaker dels för att påminna om att allt inte alltid är som det ser ut att vara: lådan innehöll två tomater, två gurkor, en paprika och en melon, dels som en symbol för att relationen behöver vårdas så som odlingen behöver vårdas; med näring, ljus, tid, stöd och tålamod.
Störst av allt är kärleken!
Men detta bröllop var speciellt: Vigseln förrättades på teckenspråk av en döv präst (den enda i Skandinavien) och översattes av en tolk till oss hörande. Det var en annorlunda och väldigt vacker upplevelse. Inkluderande och generös.
Just denna dag levererade vår trädgård nästan rätt färger för regnbågen och jag kunde ta med dessa grönsaker dels för att påminna om att allt inte alltid är som det ser ut att vara: lådan innehöll två tomater, två gurkor, en paprika och en melon, dels som en symbol för att relationen behöver vårdas så som odlingen behöver vårdas; med näring, ljus, tid, stöd och tålamod.
Störst av allt är kärleken!
onsdag 25 juli 2018
Utrymme för tro
Linköpings domkyrka är en stor vacker katedral med höga valv, många fönster, utsirad predikstol och en stor ljusbärare.
Men allt var inte traditionellt och precis som förväntat. Inne i den stora kyrkan fanns plats för så mycket olika saker, små och stora saker att upptäcka och reflektera över. Där gavs utrymme för tro i olika former och med olika uttryck. Vi gick runt och lät oss fascineras och förundras.
På ett ställe fanns det altarskåp, dopfunt och prästkläder i barnstorlek. Där fanns hela tiden barn och föräldrar som provade och lekte. Det var så inspirerande att se, men jag fotograferade inte eftersom det var människor jag inte kände.
Längst ner i kyrkan fanns bord och stolar där det säkert serverades kyrkfika efter högmässan.
Bakom altaret fanns flera stora vävar. Fina motiv och fint hantverk.
I en av sidogångarna låg en pilgrim (eller om det var en uteliggare). En bronsskulptur i naturlig storlek.
På olika ställen i golvet var pärlor ur frälsarkransen utplacerade, ofta med några tankeväckande ord till.
Ett altare med budskap på många många språk.
Och ett område med ikoner och radband gjorde att kyrkan kändes extra välkomnande och generös.
Just nu fanns en utställning "Vingar" med tre stationer.
Stora, starka, blanka vingar i metall att känna sig stark med.
Mjuka, ulliga vingar i textil för en vänligare framtoning.
Och så en hög med använda och trasiga vingar, som stämde till eftertanke kring vad änglarna får gå igenom i sin tjänst att skydda oss.
Men allt var inte traditionellt och precis som förväntat. Inne i den stora kyrkan fanns plats för så mycket olika saker, små och stora saker att upptäcka och reflektera över. Där gavs utrymme för tro i olika former och med olika uttryck. Vi gick runt och lät oss fascineras och förundras.
På ett ställe fanns det altarskåp, dopfunt och prästkläder i barnstorlek. Där fanns hela tiden barn och föräldrar som provade och lekte. Det var så inspirerande att se, men jag fotograferade inte eftersom det var människor jag inte kände.
Längst ner i kyrkan fanns bord och stolar där det säkert serverades kyrkfika efter högmässan.
Bakom altaret fanns flera stora vävar. Fina motiv och fint hantverk.
I en av sidogångarna låg en pilgrim (eller om det var en uteliggare). En bronsskulptur i naturlig storlek.
På olika ställen i golvet var pärlor ur frälsarkransen utplacerade, ofta med några tankeväckande ord till.
Ett altare med budskap på många många språk.
Och ett område med ikoner och radband gjorde att kyrkan kändes extra välkomnande och generös.
Just nu fanns en utställning "Vingar" med tre stationer.
Stora, starka, blanka vingar i metall att känna sig stark med.
Mjuka, ulliga vingar i textil för en vänligare framtoning.
Och så en hög med använda och trasiga vingar, som stämde till eftertanke kring vad änglarna får gå igenom i sin tjänst att skydda oss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)