Vårt "halv åtta"-gäng firade en födelsedag en härlig kväll. Det är en sån skön grupp att umgås med för det är inte bara flams och ytlighet utan också djup och tankar som vi delar.
Vacker himmel att köra mot när jag skulle hem.
Fyren finns för att sprida ljus i mörkret
För att påminna om guldkanterna i tillvaron
Här samsas jakt, hantverk, odling, och andra tankar om livet och Gud
Vårt "halv åtta"-gäng firade en födelsedag en härlig kväll. Det är en sån skön grupp att umgås med för det är inte bara flams och ytlighet utan också djup och tankar som vi delar.
Vacker himmel att köra mot när jag skulle hem.
Linet är klart för skörd. Men jag funderar på att låta det stå ytterligare några dagar. Det kommer lite folk för att fira min födelsedag och då är det finare med ett överblommat linland än ett land med öppen jord.
Råbockspremiären inföll på en lördag. Väckning redan klockan fyra men ändå hade det redan ljusnat när jag kom ut till mitt pass. När solen så småningom steg upp bakom mig, klättrade de första strålarna neråt i träden på andra sidan Markalyckan. Och myggen försvann. Det var en mycket fin morgon.
Efter ytterligare en halvtimme kom det ut ett rådjur från skogen. Och det var en liten bock. De första stegen ut på åkern gick lugn och långsamt, men plötsligt satte den fart rakt över och in i den skyddande skogen. Jag tryckte av några "pip" på lockpipan och då kom den tillbaka. Den kom springande rakt mot mig, stannade och kollade och sprang några steg till närmare. Sen bestämde den sig nog för att det inte fanns något av intresse och sprang mot skogen igen. Ett pip till fick den att stanna och vrida på huvudet. Ett skott och den höll ihop på platsen.
När jag tagit ur den satte jag mig i tornet en stund till för att njuta av morgonen och en kopp kaffe. Tacksam över så mycket!
Jag har ägnat helgen åt att baka många pajer inför min födelsedag. Det är typ det enda jag har gjort. Somliga alldeles vanliga och några helt nya som var rätt komplicerade att göra.
![]() |
Brittas härliga vävstuga |
![]() |
Daldräll |
![]() |
En köpt handduk att låta sig inspireras av |
![]() |
Kypert på tre skaft, i två partier |
![]() |
Noggrann planering av handdukar, och deras hankband ovanför |
![]() |
Bok som jag ser fram emot att läsa |
![]() |
Min handduk med sammetsgarn |
![]() |
och färgerna blev bättre om man renodlar lite och inte blandar så många |
![]() |
Tyget i stramalj som jag väv av ull jag själv kardat och spunnit |
![]() |
Längst upp till vänster en bit råväv som inte efterbehandlats i torktumlaren. Tänk vilken skillnad! Och inte krympte det heller |
Hönan hade lämnat ägget men kycklingen därinne levde. Jag vet ju att man inte ska hjälpa en kyckling ur sitt skal, men den hade redan börjat kallna så vad hade jag att förlora på att agera barnmorska?! Försiktigt, försiktigt och med rikligt med varmvatten skalade jag ut kycklingen. Den var medtagen så klart, men verkade hel så jag la in den i kläckaren för att den skulle få värme. Den pep och andades och jag tänkte "så länge det finns liv finns det hopp".
Så småningom började den sprattla men den kom liksom inte upp på fötterna utan låg mest på rygg och rullade runt. Då klev Jonas och hans kärleksfulla händer in på spelplanen. Sammanlagt minst 1½ timme satt han och höll kycklingen i upprätt läge. Den blev allt stadigare och till slut kunde den både stå och hoppa - och ta sig upp när den ramlat omkull.
Efter ytterligare ett dygn i kläckarens lugn och ro fick den flytta ut till hönan och fyra kullsyskon. Det verkar gå vägen! Visserligen är den säkert präglad på Jonas händer och jag tror inte riktigt den fattar att den är som de andra kycklingarna. Men den lever, rör sig och äter. Fantastiskt! Än så länge heter den "Kompis".
Bilderna nedan får mig att tänka på Guds faderskärlek: "Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand". (ps 139:5)
Min mamma är en wienerbrödsmästare av rang. I alla år har hon bakat dessa läckerheter till släktens alla kalas och bjudningar. Och de är alltid enormt uppskattade. Inte konstigt för de är jättegoda. Och hur ofta får man hembakade wienerbröd?! Nu blev det äntligen av att jag gick "kursen" hos henne. Återstår att lära sig handlaget och snitsen.
Vi utgick delvis från ett recept i en bok hon fick när hon var 14 år. Men mycket gjorde vi annorlunda. Så jag hade fullt sjå att både anteckna, fota och delta i bakandet.
Förberedelser:
Låt jäsa under lätt bakduk i bortåt en timme.
Pensla med uppvispat ägg, lägg på en klick vaniljkräm. Grädda lite halvhögt i ugnen. 225 grader i minst 5 minuter.
Låt svalna innan du lägger i påsar.
Innan servering körs de en liten stund i ugnen så de blir ljumma, och så brer du på glasyr (av florsocker och vatten) runt vaniljkrämen.
Färginduktion (hur olik färger samverkar och påverkar varann) bjuder ständigt på överraskningar. Den här gången blev det inte bra. Resultatet får mig att tänka på bastuhanddukar från 70-talet. 🫣
Till inslag valde jag fyra garner som harmonierade med det brun-orangea sammetsgarnet, men med dragning åt lite olika håll; t.ex. aprikos och senap. Och det blev verkligen inte snyggt. Men det funkar som kvalitetsprov.
Jag vävde halva handduken i tuskaft och halva i kypert för att se vilket som blir bäst. Innan tvätt är handduken 78*46 cm och redan innan känns den mjuk och trevlig som en frottéhandduk. Så det här kan nog bli bra. Bara jag väljer andra färger på inslaget.
Nu börjar de första frökapslarna mogna. De byter färg från grönt till torrt gul-brunt. Därinne mörknar fröna. Men fortfarande finns en och annan blå blomma, så plantorna vill inte ge upp än.