Nu sticker de små vårblommorna upp sina "huvuden" lite varstans i naturen. Jag har upptäckt att vi har rosa blåsippor på tomten, i ett syrensnår. De första vitsipporna står i en vas på köksbordet.
Vinden är kylig och det är nästan nollgradigt på nätterna. Men nu är våren på gång. Inget kan stoppa den boll av växtkraft som kommit i rullning!
I helgen städade jag ur växthuset och skapade nya stöd åt vinrankan, så nu är det redo för en ny säsong. Jag har ställt in det lilla växthuset (med bubbelplast och frostskydd) och de små försådda plantorna i det.
Drömmer om och längtar tills det ser ut så här igen:
Falukorv i ugn är ju inget nytt. Men jag hittade ett annorlunda sätt att "förpacka" det och provade. Det är ju bra när maten SER kul och tilltalande ut.
Skivad falukorv med skivor av lök, äpple, haullomi och soltorkad tomat. Går ju så klart att smaksätta med allt möjligt. En tandpetare hjälper till att hålla ihop det hela. Krossad tomat i formen fullbordar det hela.
Min nya jacka/cape fick med beröm godkänt av mina vävinnor i Mönstervävarna.
Vi fick inspiration från en kurs två av oss gått
Och så lite övriga vävar
 |
| östgötadräll |
 |
| favorithanddukar |
 |
| sniljor som dekoration |
 |
| tvättad och otvättad disktrasa |
 |
| gammal goding |
 |
| dubbelvävar |
För ett tag sen vävde jag ett tyg inspirerat av Judits vävbok och tanken var att det skulle bli en jacka. Men det visade sig vara för lite tyg för en vanlig jacka. Sen såg jag ripsajackan av Ebba von Eckerman och började fundera på om jag skulle kunna använda den som utgångspunkt.
Här finns alla mina inlägg om Judits vävar.
Här på Sörmlands museum kan du se hur ripsajackan ser ut.
Mitt tyg var tillräckligt stort för ripsa så jag bestämde mig för denna modell. Men under resans gång gjorde jag ett antal förändringar så nu går det nästan inte att se släktskapet med ripsa. Min jacka blev en cape med fickor, knappar och invävda reflextrådar i nerkant. Den är ju ganska tunn, men stor nog för att rymma en tröja eller kofta innanför.
 |
| de sista sömmarna |
 |
| här syns reflextrådarna |
 |
| Haha! Ganska A-formad! |
När det är föreläsning, konferens, informationsmöte eller något annat tillfälle på jobbet då jag mest ska lyssna brukar jag väva band. Det gör mig mer alert och uppmärksam när händerna pysslar med sitt och hjärnan fokuserar på annat. Vilka verktyg jag använder har utvecklats över tid. Nu ser det ofta ut så här.
En pytteliten snabbtving och en klämma håller fast den aktuella delen av varpen framför mig. Och så en liten bandgrind och en skyttel.
Nu har det blivit av att jag köpt mig en egen åtelkamera för att kunna hålla koll på vildsvinen på grannarnas åkrar. Det gick åt lite pyssel och tankemöda att montera ihop delarna och att få kameran att kommunicera med appen. Men nu är allt klart. Det här ska bli spännande!
Vilken lättnad! Efter ett antal "stolpe ut" och missar och annat strul föll återigen en gris. Det var en riktig smutsgris - alldeles lerig och dan. En liten årsunge på 26 kg som gick på grannarnas åker tillsammans med en större gris. Åkrarna är helt uppbökade så det är verkligen angeläget att skjuta några grisar där.
Dagens vårtecken är att fru Hassel har tagit på sig sin fina vårhatt - den med en röd plym. Och han-hängena lyser gula.
