Frossa i dahlior

Jodå, några dahlior strök med i frosten. Men många klarade sig. Eftersom fler frostnätter var att vänta bestämde jag mig för att rädda vad som räddas kunde och plockade in massor. Det blev en härlig samling buketter.

 

Nattfrost

Jag täckte över de flesta mina dahlior igår kväll. Men kanske var det för lite för att stå emot nattens frost. I morse var blommorna vackra. Såg nästan kanderade ut med sin hinna av is.  

Detta var sista gången i år som de var så här praktfulla

Egensinnigt äpple

Vi har ett jättestort äppelträd som varje år är fullt av pyttesmå äpplen. Äpplena är så små och så sura att inte ens djuren är intresserade av dem. Först på vårvintern när de frusit och tinat några gånger, kommer rådjuren in och äter av dem. Så detta träd beskär jag inte utan det får leva fritt som ett prydnadsträd. Tydligen gör det som det vill i fler avseenden: här är ett äpple som inte hänger under sin kvist utan växer rakt uppåt.  

Två till

Ytterligare två vildsvin har jag fått möjlighet att skjuta. Ett foto taget i dagsljus och ett i ljuset från en svag pannlampa. Men på båda bilderna syns det hur väl camouflerade de är.

 

Regnbåge

Kalmar slott (och hela staden) hade en fin inramning på morgonen. 

 

Band

Jag väver en hel del band. Mest på brickor för det är så smidigt att ha med sig "överallt" och låta händerna syssla med samtidigt som tankar, tal och lyssnande fokuserar på annat. 

Häromdagen blev jag klar med ett rött band och gav bort det direkt. Kul att kunna glädja någon på ett så enkelt sätt. 

Nu har jag satt upp ett band som ska bli hankar till handdukar. Kanske är det lite väl brett, men det får duga. 

Jag har redan bestämt vem som ska få det blå band som jag varpat men ännu inte börjat väva på.

Älgen i flaskan

I helgen var det filéfest och nästan alla i jaktlaget med respektive var med så det blev fullt hus hos dem som var värdpar. Vansinnigt god mat och härlig stämning hela kvällen. Det är en förmån att få tillhöra det gänget. 

En flaska tilldrog sig lite extra uppmärksamhet då den hade ett älghuvud på insidan. Riktigt häftig. När den blivit tom ska den få belysning, det kan nog bli snyggt. På min bild var flaskan halvfull, så pass att älgen började synas över ytan.

Milstenen vid Madesjö gårdar

Vi kör ofta "gamla Örsjövägen" när vi ska någonstans. Strax söder om Madesjö gårdar står en gammal milsten. Den är svagt rosafärgad vilket är lite gulligt. Häromdagen stannade jag och tog några kort. Om jag kan tyda den nötta inskriptionen rätt så är det en ½-mil-sten från 1853.

Från wikipedia har jag hämtat följande information:

I Sverige användes milstolpar från Gästgivarordningen 1649. Kronan införde traktamenten och resepenningar till sina ämbetsmän och för detta behövdes kunskap om avstånd i landet. Därför satte man upp milstolpar som markerade hela, halva och fjärdedels mil. Det var svensk gammal mil som avsågs, vilket motsvarade 18 000 alnar, alltså cirka 10 688 meter.

På 1870-talet infördes den nuvarande millängden 1 mil = 10 kilometer. 1891 upphörde föreskrifterna om milstolpars uppsättande genom en ny väglag. Milstolparna var till en början oftast av trä. Först omkring 1750 börjar stenar bli vanligare. 

Milstolpar är genom fornminneslagen 1942 lagskyddade fasta fornminnen

Dahlior

Tidigare år har jag haft tre sorters dahlior som alla härstammar från min mormor: en liten vit, en orange och en röd med gul mittknapp. Jag har varit nöjd med dem.

Men på försommaren såg jag ett erbjudande om att köpa ett paket med tio knölar av olika sorter. Det nappade jag på, och Jonas grävde snällt ett nytt land. Nio av dem tog sig, och nu blommar de. Olika färger, former, storlekar och höjder. Ändå bildar de en helhet med ett överdåd av blomning. 

Håller ihop

Dags för lite hönsbilder och rapport på kycklingfronten.

Den första gruppen som kläcktes i början på sommaren är nästan vuxna nu, men de håller fortfarande ihop. Det blev en tupp, som vi kallar Salomo för han har så många vackra färger. Och så tre hönor, i varsin färgställning. Den grå tycker jag är jättefin - som en pärlhöna ungefär - men även den vita är snygg med sitt guldfärgade bröst. Inget fel på den svarta, men vi har flera svarta hönor så den utmärker sig inte. 

Bara tre veckor senare kläcktes två som båda blev vita hönor, varav den ena med svarta fläckar. De fick ganska tidigt klara sig utan hönsmammans omsorger och de går nästan alltid tillsammans. 

Kullen som kläcktes nu i slutet av sommaren växer på sig. Kompis (den bruna) är fortfarande mindre än de andra. Men hen lever och mår bra! Vilket är helt imponerande med tanke på starten i livet. En vit, två svarta med olika färg på bröstet och så en grå. Den sistnämnda har börjat få antydan till punkfrisyr. Gissar att den är kommer från den blandrashönan som har lite hätta.