Trädgårdshelg

Vi var hos mina föräldrar ett par tre timmar igår. Främst för att träffas och prata, men också för att fika samt att hjälpa till med ett par stora buskar som behövde begränsas och föryngras.

Idag kom äntligen sättlöken i jorden här hemma. Men jag tror att det är för lite. Vi använder ofta lök i matlagningen och det vore kul att bli självförsörjande på det. Jag satte också en del av alla våra dahliaknölar och så rensade jag ogräs.

Lite synd bara att det var så hiskeligt blåsigt hela helgen. Det går väl an så länge en jobbar och håller sig varm, men att fika ute (som vi ju gjorde i Mönsterås) är inte enbart skönt.

Det var för väl att vi inte skulle "glasa" växthuset i den här blåsten! Däremot har vi gjort förberedelser för att kunna vara effektiva när vi väl ska göra det. Alla rutorna av kanalplast skulle tejpas på kortsidorna för att stänga till kanalerna och inte få in skräp. Det har tagit många timmar i anspråk. Och att sätta fast alla gummilister på aluminiumprofilerna där de annars skaver mot rutorna har också tagit många timmar.

Kvällspromenad

Här kommer återigen ett gäng bilder från "här hemma". Det kanske är tjatigt, men jag kan inte låta bli. Jag förundras varje dag över hur vackert det är i naturen som vi har inpå knuten. Och det där ordspråket "Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen" stämmer verkligen även om det just nu inte är munnen utan bloggen.

Igårkväll var det ruskigt kallt för att vara mitten av maj, nästan vinterkallt. Jag vågade inte chansa med tomatplantorna utan kånkade in allihopa och har nu en hyfsat svårhanterlig skog i köket (eller "djungel" enligt Jonas). Det ska bli lika kallt inatt. Men när jag kom hem i kvällningen var det inte alls så kyligt. Det var helt stilla och den lågt stående solen fick stråla utan att gömmas bakom moln. Jag gick en sväng. Våren är ljuvlig, med allt det "nygröna" och den ena sortens blommor efter den andra som slår ut.

Idag förundrades jag särskilt över hur våra lindar spränger sin röda (på ena sidan) "tumvante" och vecklar ut sina ljusgröna, hjärtformade blad. Både syren och liljekonvalj blommar nu. De dofterna är sinnebilden av vår! Sista bilderna är vildapelblom i motljus respektive medljus.

Maj

Det känns som att månaden maj behagar busa med oss. I alla fall vädermässigt. I lördags hade vi sommarvärme. Kortbyxor och t-shirt var full tillräcklig mängd kläder. Idag är det sisådär fem plusgrader, kall vind och stundtals både regn och hagel.

Alla mina tomatplantor står i ett litet plast-växthus och det är ett ständigt pyssel. Om solen skiner blir det för varmt i den lilla bubblan så då måste det öppnas. Men om det blåser är de för oskyddade med öppen dörr. Och varje kväll packar vi in alltihopa i filtar som tillsammans med en kupévärmare ska rädda plantorna från minusgrader.

Utanför mitt jobbfönster blommar våra äppelträd i skiftande nyanser mellan mörkt rosa och helt vitt. Och ett av träden är helt sensationellt. Jag har tagit massor av foton på det men lyckas på intet sätt förmedla hur det ser ut. Det är som ett lysande vitt vattenfall härute. Blommorna är både väldigt stora, väldigt vita och väldigt många.

Utsikten genom fönstret

Byggsats

Även idag har vi ägnat oss åt att montera aluminiumprofiler. Det är en bra byggsats vi köpt och en bra medföljande arbetsbeskrivning. Låda efter låda töms på sitt innehåll i takt med att växthusets form blir alltmer tydlig.

Idag var målsättningen att bygga den andra gaveln och fästa ihop de sista profilerna i taknocken. När vi gjort det var vi väldigt belåtna och tog vi paus för att äta och vila.

Men sen jobbade vi på en stund till och monterade de återstående tak-vägg-profilerna. Vilket häftigt växthus det kommer att bli!!

Nu är det många delar av kroppen som är trött och sliten nu efter ovana rörelser och ställningar.

Många skruvar, muttrar och timmar.

Idag kunde vi äntligen ta igång med den stora byggsatsen - växthuset. Jonas hade förberett en hel del igår så allt var redo att börja byggas.

Först satte vi ihop sockeln till en sammanhängande enhet, sen fäste vi den i regeln som skruvats fast i vår mur. Det är tusentals skruvar och muttrar och massor av profiler och vinklar. Det är alltså en väldig massa pyssel. Ibland måste vi tänka till för att få till det även om byggbeskrivningen är noggrann och tydlig. Och ibland måste vi kämpa för att få delarna i rätt läge så det går att fästa dem i varann. Ett par gånger måste vi faktiskt borra upp hålen lite extra för att kunna fä igenom skruvarna. Och en hel del arbete är ju på hög höjd eftersom vi valt att montera stommen på en 60 cm hög mur.

Skönt att vi jobbar så bra ihop.

När vi "tog kväller" efter att ha jobbat hela dan är en gavel uppe och de tio förstärkta profilerna. Väldigt mycket återstår. Men nu syns det äntligen att det ska bli ett växthus.

Vitt

Häromdagen när jag tog mitt eftermiddagskaffe utomhus var det två lager av vita moln på himlen. Dels vanliga, fluffiga moln. Och över dem ett lager av små täta tussar som la liksom en spetsgardin över hela himlen. Jag har aldrig sett dess like.

Äppelträdet som varit helt rosa av knoppar har nu bytt färg till vitt i och med att knopparna slagit ut och visar sina vita kronblad. Vilken förvandling på bara ett par dagar!

Knopp

Denna våren är ljuvligt vacker!
Det brukar vårarna vara. Men jag upplever det på ett annat sätt än vanligt i år. Dels finns det hela tiden nya växter att upptäcka eftersom det är första våren på gården. Dels har jag aldrig levt så nära naturen som nu. Nästan varje dag går jag en sväng i vår lilla skog och tittar hur det har förändrats, vad som håller på att slå ut och så. Vi har så mycket lövträd och för mig är det en ny upplevelse att titta på träden så mycket som nu.

Vår lilla plätt av världen är helt fantastisk. Det är grönt och skönt i tusen nyanser vart man än vänder sig. Vi har haft massor av vitsippor, en del väldigt stora, men de sjunger på sista versen nu. Harsyran blommar och syrenerna slår snart ut. Vi har humleblomster på ängen bakom huset. Och där står också ett äppelträd som är helt översållat av rosa blomknoppar. Blir det frukt av alla dem så är jag rädd att trädet går under av tyngden. Lönnarna är nästan självlysande av alla blommor. Lindarnas knoppar, som ser ut som tumvantar, är stora och spricker snart ut. En del av slånen lyser fortfarande vita, andra har redan blommat över. Almarna har plisserade blad. Men askarna står ännu nakna och bidar sin tid. Ormbunkarna rullar ut sina tentakler. Det finns MASSOR av liljekonvaljer. Ännu är det mest blad, men jag anar att hela gården kommer att svepas in av doften när alla dessa skönheter blommar.

Älgarnas natt

Den där natten blev det nog aldrig riktigt mörkt. Trots att månen inte var helt full lyste den ändå väldigt starkt från en helt klar himmel.

Det var älgarnas natt på Markalyckan. Två vuxna älgar var där både när jag smög mig upp i jakttornet i skymningen, och när jag åkte därifrån ett par timmar senare. Kvällen var så tyst och så stilla att jag hörde gräset gå av när de gick där och betade cirka hundra meter ifrån mig. "Gick och betade" är inte en exakt beskrivning - gräset var ännu ganska kort och älgarna stora, de måste ligga på knä med frambenen för att komma åt att äta. En väldigt speciell upplevelse att ha dem så nära, så länge. Det är majestätiska djur.

Det var förresten inte bara på Markalyckan som älgar åt av det frodiga gräset. När jag körde ut i skogen såg jag två andra älgar. De var precis utanför Tvåkulleåkern, så de var knappt en kilometer längre bort.

Sann glädje

Det bästa som finns är att få vara tillsammans med dem man älskar. Det finns de som säger att den enda sanna glädjen är skadeglädjen, men jag har lärt mig att det är återseendets glädje som är den sanna glädjen. Det är alltid en glädje att mötas igen - det måste inte vara länge sen sist.

Idag blev det både glädje och överraskning för mig, när föräldrarna behövde en utflykt och valde att komma hit. På grund av corona umgicks vi enbart utomhus och på ett par meters avstånd. Men det förtog på intet sätt glädjen över att få träffas och prata om allt möjligt och bara vara tillsammans.

Gud har utrustat oss människor med varandra.

Ännu mera sten

Torgny har öst bort både små och stora stenar när han grävde gropen till växthuset. Men sen har vi skaffat massor av annan sten för att ha där. Först alla lecablock vi murat med. Och i helgen körde vi till Växjö med två bilar med släp för att hämta begagnade plattor som vi köpt. Även om det kostar att köra blev det avsevärt billigare än om vi köpt nya stenar. Det känns alltid bra med återbruk. Och dessutom var dessa stenar mycket snyggare än de nya vi funderat på. Bara fördelar alltså.

Jonas är både stark och envis. Väldigt stark och väldigt envis. Denna helg har han förflyttat flera ton grus. Hela den stora högen som levererades i veckan ligger nu på sin plats i växthuset. De ska utgöra underlag för stenplattorna på gången och fikaplatsen. Jag försöker övertyga honom om att han INTE måste börja köra jord till markbäddarna redan imorgon, utan låta kroppen vila lite från den aktiviteten.

Inget grus kvar här längre

Med tanke på all lecasten, betong och grus skulle man kunna tro att vi bygger en bunker istället för ett växthus.