Små vårblommor

Nu sticker de små vårblommorna upp sina "huvuden" lite varstans i naturen. Jag har upptäckt att vi har rosa blåsippor på tomten, i ett syrensnår. De första vitsipporna står i en vas på köksbordet. 

Vinden är kylig och det är nästan nollgradigt på nätterna. Men nu är våren på gång. Inget kan stoppa den boll av växtkraft som kommit i rullning!

 

Där knoppar möter drömmar: växthuset nu och i sommar

I helgen städade jag ur växthuset och skapade nya stöd åt vinrankan, så nu är det redo för en ny säsong. Jag har ställt in det lilla växthuset (med bubbelplast och frostskydd) och de små försådda plantorna i det. 

Drömmer om och längtar tills det ser ut så här igen:

 

Falukorv

Falukorv i ugn är ju inget nytt. Men jag hittade ett annorlunda sätt att "förpacka" det och provade. Det är ju bra när maten SER kul och tilltalande ut. 

Skivad falukorv med skivor av lök, äpple, haullomi och soltorkad tomat. Går ju så klart att smaksätta med allt möjligt. En tandpetare hjälper till att hålla ihop det hela. Krossad tomat i formen fullbordar det hela.  
 

Blandade vävar

Min nya jacka/cape fick med beröm godkänt av mina vävinnor i Mönstervävarna. 

Vi fick inspiration från en kurs två av oss gått

Och så lite övriga vävar

östgötadräll

favorithanddukar

sniljor som dekoration

tvättad och otvättad disktrasa

gammal goding

dubbelvävar

Och när jag kom hem - full av inspiration - gick jag ut i lillstugan och vävde några timmar.

Judit, ripsa och jag

För ett tag sen vävde jag ett tyg inspirerat av Judits vävbok och tanken var att det skulle bli en jacka. Men det visade sig vara för lite tyg för en vanlig jacka. Sen såg jag ripsajackan av Ebba von Eckerman och började fundera på om jag skulle kunna använda den som utgångspunkt. 

Här finns alla mina inlägg om Judits vävar.

Här på Sörmlands museum kan du se hur ripsajackan ser ut. 

Mitt tyg var tillräckligt stort för ripsa så jag bestämde mig för denna modell. Men under resans gång gjorde jag ett antal förändringar så nu går det nästan inte att se släktskapet med ripsa. Min jacka blev en cape med fickor, knappar och invävda reflextrådar i nerkant. Den är ju ganska tunn, men stor nog för att rymma en tröja eller kofta innanför.

de sista sömmarna

här syns reflextrådarna

Haha! Ganska A-formad!

Bandvävning på mitt sätt

När det är föreläsning, konferens, informationsmöte eller något annat tillfälle på jobbet då jag mest ska lyssna brukar jag väva band. Det gör mig mer alert och uppmärksam när händerna pysslar med sitt och hjärnan fokuserar på annat. Vilka verktyg jag använder har utvecklats över tid. Nu ser det ofta ut så här.

En pytteliten snabbtving och en klämma håller fast den aktuella delen av varpen framför mig. Och så en liten bandgrind och en skyttel.

Åtelkamera

Nu har det blivit av att jag köpt mig en egen åtelkamera för att kunna hålla koll på vildsvinen på grannarnas åkrar. Det gick åt lite pyssel och tankemöda att montera ihop delarna och att få kameran att kommunicera med appen. Men nu är allt klart. Det här ska bli spännande!

 

Leråker och smutsgris

Vilken lättnad! Efter ett antal "stolpe ut" och missar och annat strul föll återigen en gris. Det var en riktig smutsgris - alldeles lerig och dan. En liten årsunge på 26 kg som gick på grannarnas åker tillsammans med en större gris. Åkrarna är helt uppbökade så det är verkligen angeläget att skjuta några grisar där.

Röd plym i hatten

Dagens vårtecken är att fru Hassel har tagit på sig sin fina vårhatt - den med en röd plym. Och han-hängena lyser gula.

Väv-quiz

Inför sydostvävarnas årsmöte blev jag och vävinnan E ombedda att skapa ett quiz med vävfrågor och det gjorde vi gärna. Det blev en mycket uppskattad aktivitet bland dem som var med på årsmötet. Kanske var det en aning för svåra frågor, men det blev å andra sidan ett lärtillfälle av det.

Det gror

Mina försådder i köket har börjat komma upp. Av 30 sorters tomater har 28 visat livstecken. Det är bra. Än så länge är det bara tunna små strån, men om ett halvår har antagligen varje planta burit 10-20 kg frukt. Ganska häftigt egentligen 

Mest nyfiken är jag nog ändå på nytillskottet här nedanför. Det är bomullsfrön. Än så länge har bara hälften av de sådda fröna grott, men jag hoppas att fler vaknar till vartefter. 

Saxen i tyget

Det här är lite läskigt, men jag har börjat klippa i mitt handvävda tyg. Det tyg som jag tänkt ska bli en jacka har nu kommit ett steg på väg. Jag har mätt och räknat och ritat och gjort en toile (testplagg) som jag provat.

Till hands per telefon

Jag är glad att jag kan finnas till hands och hjälpa mina gamla föräldrar ibland och på olika sätt. Nu senast genom nio telefonsamtal på en knapp halvtimme.

• Jag ringde mamma för att höra hur det var. Hon hade ont. Jag uppmanade henne ringa det journummer hon fått.
• Strax ringde hon tillbaka att hon inte fått tag på någon. 
• Jag fick journumret och ringde. Det visade sig vara fel nummer och gick till någon helt annan i en annan kommun. (för många siffror). 
• Jag följde min intuition och tog bort en av två 3or i mitten. Och ringde. Då kom jag rätt. De lovade kontakta mamma. 
• Så jag ringde henne och meddelade. 
• Jouren ringde tillbaka och sa att de inte fått uppdrag om henne och därför inte kom åt journalen. Jag måste gå via 1177. 
• Så då ringde jag dit. Efter ett kort samtal skulle hon kontakta jouren. 
• Sen ringde hon tillbaka och rapporterade att jouren skulle åka hem till mamma. 
• Så jag ringde mamma och sa samma sak. 

En timme senare ringde mamma och berättade att jouren hade varit hos henne. 

Puh! Jag är glad att jag hade tid och möjlighet att hjälpa till. Och glad att jag får hjälpa till, att det inte måste vara hon själv som ringer (men de är noga med att fråga om mamma har okejat min inblandning).

Sådana här gånger tänker jag på vad min förra svärmor sa ibland; det gäller att man är frisk och stark om man ska klara av den svenska sjukvården. 

Och jag påminns återigen om att det viktigaste vi människor har, är varandra.

Vårtecken i massor

Helgen bjöd på vårvärme och sol. Så det blev årets första fika i växthuset. Staren har kommit hit. Bina har vaknat. Hönsen gläds åt att komma ut och sprätta i fjolårslöv och jord. Katterna lapar värme i solskenet. Snödropparna som stod redo under snön blommar, och den första krokusen har kommit upp.

Ytterligare en vinter har passerat. Nu är det dags att börja leva igen. Inte bara överleva.

Snödroppar i en vårgrön vas

Snörötningen avslutad

Fjolårets lin la jag ut i snön för att rötas den 10 januari. Efter bara ett par dagar smälte det mesta av snön undan. Men sen kom det mer snö och den fick ligga länge utan att smälta. Det är egentligen inte förrän i skiftet februari/mars som den började töa. 

Idag avbröt jag rötningen genom att ta in linet så det får torka. Det har alltså legat ute i exakt sju veckor. Det ska bli spännande att se om det blev lagom rötning. Och jag ser också fram emot att upptäcka om de olika sätten att röta leder till någon färgskillnad när processen är klar.